Ibland tränger tiden sig på och vill bli ihågkommen.
Fakta och minnen som skall sorteras, värderas och läggas på sin plats.
Så har den gångna helgen varit för mig.
Jag har varit helt absorberad av min pappas livsberättelse.
Och nu, sexton sidor senare,
känner jag att jag har sparat något viktigt till barnbarnen.
Skönt, men också väldigt berörande.
Är lite hudlös ikväll.
Närhet och saknad, men också stolthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar