Ibland undrar man

Ibland undrar man hur allting hänger ihop.
För hänger ihop det gör det nog, allt.
Ibland upplever jag det som om naturen bär bud.

Efter högmässan i söndags såg jag en skata som förirrat sig in i kyrkan.
Vaktmästaren hjälpte henne ut i friheten genom att öppna fönstren på läktaren.
Det blev för mig som en bekräftelse av vårt val att lämna församlingen och flyga vidare.

Jag vet två personer, nu avlidna, som jag särskilt saknar från mitt arbete och som båda besökt oss i stugan. Medan vi häromdagen drack kaffe på vår altan med L:s make,
kom två svarta fjärilar som jag aldrig sett förut och fladdrade runt oss mycket nära.

Ikväll, när jag kände mig lite undrande och gräsänklig,
ropade storlommen vemodigt och ensamt nerifrån sjön.

Och jag minns när vi satt vid stugan och undrade var vi skulle begrava vår förra hund Mimmi. Då kom en unghök in för landning över hustaket och satte sig på lägsta grenen av vår storbjörk. Det avgjorde saken. Vi begravde Mimmi vid björken.

Är sånt här bara slump, bara selektiv perception,
eller hänger det ena ihop med det andra?
Ibland undrar man.