I am back!

Sakta sätter sig vår lilla grupp i rörelse. Nu gäller det. Alla är lika spända inför utmaningen.
Uppgiften synes oss svår, men det sluttar ju i alla fall utför till att börja med.

Jag är i Saltsjöbaden på rehab efter min hjärtoperation, och nu ska vi se hur mycket jag tål.
Den vänliga lilla sjukgymnasten påminner om att det inte är någon tävling det här, var och en går så långt hen kan. Tur det. Även om flera i gruppen likt mig har ett nyrenoverat och väl klappande hjärta så är vi minsann inga duracellkaniner. Uppgiften är att gå hundra meter från sjukhusets entré längs bilparkeringen ner mot vattnet och sedan tillbaka. Det är på den nivån jag nu rör mig. Inget blåställ, inga gamla förråd som ska rivas, inget mer slit i ris och bråte för min del i sommar. Men nu ska jag försöka gå etthundra meter till att börja med.

Vi lullar iväg ner mot vattnet och fortsätter till en gul brevlåda. Vid orienteringskontrollen vänder jag lydigt tillbaka.  Några som varit här längre fortsätter längs vattnet. Men inte jag och de andra nykomlingarna. Vet inte hur mycket vi orkar. Men det går bra. Och med dessa tvåhundra meter börjar min väg tillbaka till livet.