Hemma javisst, men ingen direkt avkoppling.
Idel möda och frustration.
Uppförsbacke.
Jag kan inte göra någonting.
Får inte lyfta mer än ett kilo, får inte ens dra på stödstrumporna själv,
har ingen ork alls och måste vila efter minsta ansträngning.
Igår tänkte jag diska. Kom bara till glasen. Där tog det stopp.
Gruvar mig för nätter och mörker, hittar ingen bekväm sovställning.
Har en liten stödväst runt bröstet som klämmer åt dag och natt. Den ska jag ha i sex veckor.
Hjärtat slår obehagliga dubbelslag på morgnarna mest, men det lär kunna gå över med tiden.
Och så alla dessa piller. Jag som aldrig förut har medicinerat. Känns konstigt, onaturligt.
Så vad gör jag.
Jag löser korsord, andas djupa andetag och inväntar bättre tider.
Låter mödosamt och svårt, Jan! Ovant att vara så trött och begränsad...Som tur är blir det bättre och bättre. Korsord, musik, P1 och lite meditativ livshållning kanske är det enda i nuläget? Orkar du läsa? För mig har läsandet alltid (nästan) varit till stor välsignelse.
SvaraRaderaKerstin K
Efter op har jag inte läst en rad. Orkar inte med andra människors tankar och upplevelser än. Och musik är nästan för berörande. Orkar inte riktigt med känslor.
SvaraRaderaVilar mycket, blåser i bubbelflaskan och koncentrerar mig på det som händer inom mig själv och försöker förhålla mig till det.
Dock, jag har promenerat 800 m idag i solsken och värme. Bra va?
Jan fortsätt i korpnivå... I början av min karriär ledde jag p gympa... Fängslade en stooor grupp...Kan berätta vid tillfälle
Radera