Los Altos och Los Angeles

Nu har vi varit på turné.
I lördags körde vi en timme söderut till Los Altos och en helt ny begivenhet.
Den svenska församlingen i San Francisco försöker utvidga verksamheten i syfte att nå dem som bor i Southern Bay- och Silicon Valley-området. Och nu var det dags för en nystart av en Sång- och dramagrupp inför julen. Lite nervösa var diakonen och hennes medhjälpare, att ingen skulle dyka upp. Men det kom både barn och föräldrar, och av deras reaktioner att döma, blev samlingen mycket lyckad. Jag skulle tro att fler kommer att dyka upp nästa gång, för nu skulle de hem och berätta för sina vänner om det hela.

Uppmuntrade av detta körde hustrun och jag till flygplatsen SFO och tog ett flyg ned till Los Angeles. Där stundade nämligen en stor högtid. Den nye svenske kyrkoherden för Los Angeles och San Francisco skulle insättas i sin tjänst av Svenska kyrkan i utlandets biskop. Vi togs emot på flygplatsen LAX av assistenten/kantorn Bittan Sixtensson och logerades hemma hos kyrkoherden Staffan Eklund och hans fru Maja och deras dotter Sara. Där hade Maja förberett världens biskops- och personalmiddag.

Söndagen grydde med otrolig värme, det blev säkert över trettio grader under dagen.
I norska sjömanskyrkan i San Pedro som också är hemvist för svenska församlingen, samlades en stor skara från allehanda tungomål och folk, mest svenskar och svenskättlingar förstås. Biskop Sven-Bernhard Fast i Visby stift installerade vår nye kyrkoherde och välsignade honom i hans kommande tjänst. Kyrkokören under Bittans ledning bidrog med flera härliga sånger och även den norska sjömansprästen deltog liksom förstås svenska kyrkorådets ordförande Maj-Lis Aasa.
Att också diakonen i San Francisco var ombedd delta aktivt i gudstjänsten kändes helt rätt om jag får uttala mig helt objektivt. Den arme prästen skall ju räcka till för samtliga svenskar i hela Kalifornien, så det är bra att det får synas att han inte är ensam om att bära oket. Tur att den lilla personalgruppen i detta jättepastorat, präst, diakon och assistent/kantor och alla ideella, stöttade av sin biskop har en stor Gud att räkna med. Om detta vittnade sjömanskyrkans altartavla som är en replik på altartavlan i Linköpings domkyrka. Den uppståndne och levande Jesus Kristus träder fram ur en mandala och möter de sina med utsträckta händer.

Efter mottagningsgudstjänsten bytte vi fokus och följde med en familj hem. Och inte vilken familj som helst. Vi fick glädjen att sova över två nätter hos Åsas son med familj som för en vecka sedan flyttade från New York till Los Angeles.

Och nu är vi alltså hemma igen. Jag har orkat bara bra men har sett till att få mina vilostunder mellan varven.
Jag kan bara tacka min Skapare för en glädje- och innehållsrik helg.
En särskild krydda (jag måste bara få säga det) gav mig den inledande flygstarten från SFO i lördags. Då startade ett annat plan på startbanan till höger om vår och gjorde det precis samtidigt som vår pilot drog på full gas. Jag kunde sitta och se det andra planet accelerera, lyfta, stiga och till sist tippa åt styrbord bort ur min åsyn medan vi styrde åt babord.
Vilken treat!