Om stormen kommer

Man kan ju undra:
En förödande tyfon över Indonesien...
Tornados dammsuger Mellanvästern...
Storm och strömlöshet i mina hemtrakter...
Och en oväntad och dödlig storm över Sardinien...
Bara på några dagar.

Vad händer med vädret??
Inte var det så här när jag var liten.
Är det här avgasernas pris?

Vad händer med teologin i ovädrens spår?
Så här i domssöndagstider, hur ser vår katastrofteologi ut?
Jesus talar rätt mycket om naturkatastrofer i evangelierna.
De är ett tecken på den yttersta tidens början enligt honom.
Så kyrkor och enskilda har i tvåtusen år tolkat in sin tids oväder i det mönstret:
Se bara, nu närmar sig slutet! Vi lever nog i de yttersta tiderna.
Och många sektledare har gått så långt som att räkna ut år, datum och tid för den dagen.
Men det är något som Jesus själv varnar för. Det kan vi inte veta, endast Fadern, säger han.

Andra har sagt att olyckor är en del av Guds plan med mänskligheten.
De är Guds varnande finger: Kom ihåg mina bud! Annars...
Det är en sträng gud som säger så. En farlig och opålitlig fader enligt min mening.
I vårt land har han predikats i århundraden så att människor har darrat i bänkarna.
Inte undra på att våra kyrkor är tomma.

Är det inte något fel på vår lära, vår tro, vår gudsuppfattning?
Ja hur predikar vi i domssöndagstider?
Jag kan inte tänka mig Gud som en fader som låter sin familj gå under utan att ingripa.
Eller ännu mer, Gud som en föräldragestalt som växlar mellan värme och hot om våld.

Kan det vara som många säger, att om Gud är allsmäktig så är hen nog inte god.
Och om Gud är god så kan hen inte vara allsmäktig.
Jag får vara tacksam att jag inte längre behöver predika, för det här är inte lätt.
Men om jag ska försöka formulera min tro lite,
så handlar det om en korsfäst gud som inte sänder olyckor över oss
men som är med oss när det onda drabbar.

Vi lever i en brusten värld där inget är helt eller bara gott.
Livet är en mix av gott och ont, av skratt och gråt, av njutning och av smärta.
Varför det är så har jag ingen aning om.
Har svårt att se det som man gjorde förr, att det onda är ett syndastraff.
Det finns mycket av straff och hot i Bibeln, men Jesus sa också om en sjuk man:
Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat.

Sjukdomar bara finns där, naturkatastrofer likaså.
Här i Kalifornien lever man i en daglig beredskap för ett stort jordskalv.
De svåra händelserna ingår i förutsättningarna för allt liv i naturen.
Livet förutsätter döden. Inget liv kan finnas utan att något har dött.
Jag behöver kanske inte förstå det. Men jag tror det är så.
Livet är en obegriplig väv av ljusa och mörka trådar.
Vad som är gott eller ont kan vara svårt eller rent av omöjligt att se.

Men det finns ett hopp som bär inför det värsta.
Livet tar inte slut när livet en dag tar slut.
Some die young.
Jesus mötte döden i trettioårsåldern redan.
I Filippinerna är massor av offren barn.
Men ingen dör förgäves.

Jag tror inte att livet tar fullständigt slut när jag dör.
Jag tror att Gud tar hand om mig då.
Jag tror att Jesus genom sin egen död och uppståndelse tar mig med till Livet.
Och jag hoppas på ett himmelskt hem med kära återseenden
och med värme, mat och förlåtande kramar av en älskande Gud.

Där slutar det att storma.