Jul i kyrkan

Jul i kyrkan - så kallades Svenska kyrkans gudstjänst/julfest idag i Los Altos.
Det var en chansning. Hela hösten hade varit en chansning,en satsning på att utvidga verksamheten till dem som bor i South Bay area, alltså söder om själva San Francisco, i det som kallas Silicon Valley-området.

Inför dagen hade vi redan i oktober inbjudit familjerna i området till en Sång och drama-grupp med uppgift att öva in ett enkelt julspel. Så under hösten hade hustrun och jag flera gånger kört ned till Los Altos Lutheran Church, där Svenska kyrkan hyr in sig ibland, och tränat med barnen och deras föräldrar.

Redan från första början kände vi det. Glädjen, intensiteten, den helhjärtade satsningen från både föräldrar och barn. De ställde upp med stor glädje och förväntan. Och vi gav järnet. Åsa ledde övningarna och jag spelade till julspelets sånger. Och under pausen serverade vi saft/kaffe och pratade med föräldrarna, medan barnen härjade i klätterställningarna utanför.

Idag gällde det. Med fullastad småbil körde vi en timme söderut längs vindlande motorvägar, förbi Palo Alto och Stanford till den lilla staden Los Altos och deras underbara lutherska kyrka, som är hur praktiskt som helst för våra behov. Skulle det bli nåt, skulle folk komma? Det här var ju en helt ny satsning och man vet aldrig hur den slår. Vad jag förstod av min lätt nervösa diakon, så hade typ tre barn förhandsanmälts till dagen. Tomten ville ju gärna veta hur många godispåsar han skulle ta med sig...
Ja då blir det ju inte mässfall i alla fall, sa jag när vi svängde in på kyrkans parkeringsplats.

In bars så nybakade rågbröd, skinka, lax, saffransbullar.
In bars rekvisita till vise män, herdar och änglar.
Och in bars kaffe, saft, sångblad och koralböcker, ljus i mängder, samt Jesusbarnet och stjärnan från Betlehem icke att förglömma. De lokalt engagerade församlingsmedlemmarna mötte upp och bar in innanmätet i vår bil samt ställde allt i ordning för en riktig svensk julfest.

En av de engagerade barnfamiljerna hade haft ett bryderi under hösten. De skulle få barn i november och skulle kanske inte kunna satsa så helt på julspelet. Men vi skämtade och sade att då blir det ju inga problem med Jesusbarnet i alla fall... De fortsatte att komma på träningarna, men en lördag var inte mamman med, för familjen hade fått en liten flicka! De två storasyskonen och deras pappa kom däremot plikttroget till övningen. För storebror och storasyster skulle ju vara Josef och Maria.

Idag uppfördes så julspelet. Och många kom. Drygt sjuttio personer, unga och gamla.
Sjuttio pers! Vi trodde inte våra ögon. Här gällde det att breda några extra skinkmackor och koka extra kannor kyrkkaffe...

Vår diakon inledde med att påannonsera psalm 122, Dagen är kommen. Vi sjöng, och sedan bad hon en bön för vår samling och för barnens jul. Sedan välkomnades barnen fram. Där kom Josef och Maria i tidstypiska kläder, och dom hade en så lång väg att gå, och hur skulle Maria orka, för hon hade ju en bäbis i sin mage och skulle snart föda sitt barn. Och så kom dom till Betlehem, och där fick dom inte plats i hotellen. De blev bestämt nekade i dörr efter dörr, för där var så mycket folk. Men till slut lät en hotellägare dem krypa in i ett stall bland djuren. Och där - där föddes Jesus. Och änglarna sjöng Ära vare Gud i höjden. Ära vare Gud! Och visst vill ni alla vara med och sjunga med änglarna: Ära vare Gud i höjden...

Så kom några herdar dit som hade hört änglasången, och då sjöng dom med alla kyrkbesökarna Stilla natt, heliga natt. Medan den sången sjöngs, släppte så två av mammorna ett draperi, och då såg vi Betlehems stall. Och där satt Josef och Maria med den lille Jesus i famnen. Och det hela såg så levande ut. Inför julspelet hade vår diakon lånat ut en älsklingsdocka som skulle få agera Jesusbarn. Men - bäst Maria satt där och pysslade om sin lille son, så var det som om han rörde på en arm - och sen ett ben. Det såg så levande ut att man kunde tro att... Men käre värld, han rör sig ju! Jesusbarnet är ju ett levande barn!

Under spelets gång hade nämligen familjen, Josefs och Marias föräldrar smusslat dit sitt nyfödda barn, en liten underskön varelse vid namn Ellen, och nu var det Ellen som agerade Jesusbarn, och alls inte någon plastdocka!  Ett sus gick genom salen och .med ens så kändes det så nära, att Gud hade blivit människa, en människa precis som vi.

Långt borta i ett annat land såg några visa män en stjärna tändas på himlen som visade att ett kungabarn hade fötts nånstans, och de gav sig ut för att söka barnet. De vise männen, dvs de yrkesarbetande papporna i Silicon Valley, började då gå för att leta rätt på barnet. De gick en stor sväng runt i kyrkan innan de fann stallet där Jesusbarnet låg. Vi hann sjunga Gläns över sjö och strand innan de var framme. Men så kom de rätt, och de bugade sig och frambar sina gåvor, guld, rökelse och myrra. Och Josef blev så trött av alltsammans att han nästan somnade där han satt...
Sen sa diakonen att vi alla i vårt hjärta nu fick gå till Betlehem och hylla Guds son, och därför sjöng vi

När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå.
Guds son i nattens timmar där vilar uppå strå.
Guds son i nattens timmar där vilar uppå strå.

Välkommen hit till jorden i signad juletid!
Du är vår konung vorden som ger oss ljus och fred.
Du är vår konung vorden som ger oss ljus och fred.

Till dig vårt lov vi höjer, du barn i krubban där.
Och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär.
Och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär.
---
Att vi dessutom fick en urtrevlig julfest med lax- och skinksmörgåsar, och saffransbullar och pepparkakor, och dans kring granen och tomten som kom och var så trött så trött, - det blev rena bonusen.
Kvällen blev faktiskt Hellyckad.
Tack Gode Gud!