En dag i luften

Stiger upp kl 06.30 och låtsas att jag inte ska lämna barn och barnbarn idag.
Borstar tänderna och bär sen ut väskorna till den väntande taxin.

Har aldrig någonsin åkt så långsamt ut till Arlanda. Högst nittiofem, ofta åttio i fint väglag.
Tur att det var fast pris på resan.

Incheckning och sedan frukost i lugn och (o)ro.
De sista meddelandena till barn och syster, så att de vet flighterna.

Och så iväg. Men något så tomt plan! Nästan ödsligt.
Jag gör ett överslag och finner att endast var fjärde säte är upptaget.

Får mindre angenäma funderingar på SAS:s bärighet.
Men känner också att det finns rymd i kabinen och extra god service.

Det betyder också att jag några timmar senare kan sträcka ut mig på ett helt säte
och ta en lång skön tupplur.

Annars handlar resan om ett antal korsord, säkert fyra.
Samt Hundraåringen. En helskruvad underhållningsbok.

Mellanlandning i Chicago.
Där är det snö på marken och stränga 20 minusgrader.

Promenadpaus ett par timmar i terminalernas oändligheter.
Samt en caesarsallad och en kall öl.

Sen tar United vid och flyger oss de sista fyra timmarna till resans mål.
Mera korsord och hundraåringar.

Och vita vidder där nere.
Klippiga bergen.

Efter en oändlighet och halva hundraåringen
landar vi så efter solnedgången i San Francisco, och är framme

så när som på en taxiresa in till SF och Hyde Street.
Där låser jag upp dörren och bär upp våra väskor efter 21 timmar på resande fot.

Hemma!
Hemma..?

Hemma, var ligger det nånstans,
kan nån ge svar?

Jag packar i alla fall upp,
och jag är tacksam.