Fullmåne

En fullmåne stiger upp från öster,
smygande och blek i kvällssolen.
Nästan osynlig, men samtidigt tydlig.

Samtidigt försvinner dagens sol och ger plats åt natten.
Jag ska vakta säger månen.
Och stiger klarare upp över himlen.

Däruppe vajar den amerikanska flaggan liksom här.
Fast nej, det gör den inte.
Där finns ju ingen luft, ingen vind att vaja i.

Men jag ser på månen och tänker att dit flög man och satte upp en flagga,
som om den planeten därmed blev något lands territorium.
Som om den därmed blev detta lands femtiotredje stat.

Men kvällens fullmåne tillhör ingen jordisk nation.
Dess flagga står där stum och stilla som på ett fotografi.
Land kan bara inmutas där människor kan leva.

Fullmåne, du tillhör oss alla.
Du vänder ditt ansikte till oss
och ger oss ofrid inför natten.

Men vacker är du
och majestätisk
där du långsamt intar din himmel.