Vad kan man inte få vara med om i dessa datoriserade tider!
Från vår veranda här i San Francisco kan vi sitta och se flygplan på väg att landa eller på väg att lyfta mot okända mål. Det är en enorm trafik i luftrummet över vår stad.
Ikväll kom vi hem efter att ha vinkat iväg sonen Mattias mot Sverige. Han skulle flyga med Lufthansas flight 459 mot Munich. Vi satte oss med våra datorer och sökte på SFO och Flighttracker och Flightaware och lyckades till slut hitta hans flyg just som det lyfte. Jag kunde se hur planet lyfte mot väster och passerade motorvägarna söder om stan, vände upp åt norr, följde kusten upp till San Francisco. Där svängde det åt höger, eller styrbord som det heter, över Golden Gate och Alcatraz och styrde vidare åt nordost. Vid det laget var vi ute på verandan och började spana mot himlen. Och - jodå, ett flygmuller avslöjade att DLH 459 var på gång, och sedan kunde vi se Mattias flyg över oss i mörkret. Vingspetsarnas lanternor plus dånet från motorerna var det enda vi såg. Men oj vad jag vinkade och sa hej då och grät och vinkade medan flygplanet snabbt försvann uppåt Sacramento och Nevada och Idaho och Montana och Canada och...
Nu när han har 9 timmar kvar till Munchen lämnar han USA och fortsätter åt nordost uppöver Canada.
Vad vår värld har blivit liten!
Avsked…. Ulla
SvaraRadera