Livstecken

Mina bloggläsare (om jag fortfarande alls har några) torde ha märkt den tydligt minskade frekvensen av mina inlägg. Jag vet inte vad det beror på, kanske en viss mättnad i min vilja att dela allt med alla, kanske ett behov av eftertanke och koncentration och vara i fred.
Eller Vadskajagnuuskrivaomdå..?

Emellertid, jag finns kvar här och lever och har hälsan. Tro inget annat.
Var med hustrun en dryg vecka hos barnen Sverige i barnen i mitten av månaden.
Så nu är hjärtat varmt och leende igen.

Är nu tillbaka i San Francisco och här börjar det våras ordentligt. Den gångna vinterns regn har gjort sitt, även om vi alls inte har fått tillräckligt för att bota den svåra kalifornientorkan. Kullar och dalar är ljusgröna och visar upp små gula blommor här och där. Och i vår trädgård blommar det redan och är fint. Fåglarna har hittat tillbaka och sjunger ljusets lov. Solen och värmen kommer tillbaka sakta men säkert, nu kl 17 har vi +17 grader i skuggan på balkongen. Kunde vara värre.

Idag har varit en bra dag. Jag fick iväg de sista breven med kallelse, dagordning och handlingar till församlingens årsmöte nästa helg. Och sen gick jag på långpromenad och försökte gå på solsidan av gatorna för att få lite vårvärme. Hemkommen, nyklippt!, gjorde jag lite styrketräning och tog en dusch. Sedan har jag plockat och plockat i tusen papper och annat som bara legat där utan att skämmas. Allt för att i morgon kunna veckostäda vårt hem på jorden.

Alltså inget att skriva om egentligen, men nu har jag gjort det iaf.
Ville nog dela min känsla av stor tacksamhet över livet...