Kantor Sjöbergs norska karriär

Ja, man får ju inte vara blyg...
Idag har jag spelat i den norska gudstjänsten i sjömanskyrkan i San Francisco.
Om någon tror att det är en struntsak, så tror hen fel.

Norrmännen, förlåt, norrpersonerna är inte direkt svenska,
även om Sverige under ett århundrade försökte införliva de västliga provinserna i moder Svea.
Brödrafolkens väl, löd texten då, iaf från den svenske konungens sida.

Men de norske trodde visst inte på de svenska försäkringarna.
Nej, norska kyrkan går sina egna vägar,
och en svensk kantor måste så gott hen kan hänga på i förändringssvängarna.

Nåja, till sannings sägande må förtelles,
att gudstjenesten ikke var spesielt forskjellig fra den svenske.
Men ändå.

Jag tränade järnet, sedan Gisle, den norske sjömansprästen, bad mig om hjälp.
Norske salmeboken är ikke densamme som den svenske, hvis noen trodde det.
Inte heller den norska liturgin.

Men jag gillar disse utfordringer
och den grensepassering som de ger mig.
Gå over kölen etter vann, typ.

Norska kyrkan är inne i en förnyelsetid.
Provar nya gudstjänstformer, bl.a. ny musik.
Det var den jag fick i läxa av min vän sjömansprästen.

Den liturgiska musiken var skriven av svensken Peter Sandvall,
riktigt inspirerad må jag säga, om man som jag gillar Gsus4 och Cmaj7.
Den musiken ville absolut ha pianoackompanjemang.

Samtidigt längtade den norska församlingen efter orgelmusik.
Deras ordinarie musiker trakterar inte orgel.
Och orgeln var dyr och borde ju brukas.

Så - den svenske kantorn försökte blanda de olika önskemålen
och spille på både orgel og flygel.
Till Guds ära, men også till människorna ett gott behag.

Jag gillar norska psalmboken.
Den innehåller så mycket folkligt vemod och musikalisk skönhet.
Men det handlar om helt nya koraler att lära in.

Jag jobbade järnet under den gångna veckan
och får väl säga att det hela gick bra.
Avslutade för säkerhets skull med ett maffigt stycke av Dandrieu.

Varken svensk eller norsk.
Men jublande.

Brödrafolkens väl.