Sommarsång

Idag hade vi gudstjänst nere i Los Altos.
Och jag fick som ideell medarbetare häcken full.
Både predika och agera kantor.

Det var Som sol om våren stiger, 162
och det var Helige Ande låt nu ske, 161,
idel godingar.

Och efter slutpsalmen I denna ljuva sommartid, 200,
gav jag dem P-B:s Sommarsång ur Frösöblomster.
Dvs full pott för mig,

Och som altarblommor hade vi syrener!

Gryningstimme

Vaknar före gryningen av en dröm.

Den fyller mitt sinne, ja hela mig med jubel och skönhet.

Jag dirigerar en studentkör som sjunger Normans Jordens oro viker.

Ett himmelskt vackert körverk skrivet för dubbelkör.

Somna om är inte att tänka på.
Jag ligger stilla för att inte störa hustrun.

Det är tyst.

En fågel börjar sjunga i mörkret därute.
Grannen ovanför vänder sig i sängen så det knarrar i golvet. 

En vindil väcker banandungen som börjar skrapa mot sovrumsväggen.

Fågeln blir mer och mer inne i sin sång.
Jag förstår att gryningen är nära.

"Jordens oro viker för den frid som varar. 

Graven allt förliker, himlen allt förklarar." 

J O Wallins gravskrift, en minimal text men en stor predikan.

I Normans musik blommar texten ut maximalt.

Jag ligger kvar någon timme i den frid som varar.

Den första kabelvagnen rullar så förbi på gatan utanför.

Och det första flyget lyfter i gryningsljuset.

Morgonen sipprar in genom persiennerna.

Dagen börjar jungfrulig
och lovar mig ännu livet.

Idag var det tisdag

Så är man då gräsänkling i två dagar.
I förmiddags körde jag hustrun till SFO fvb till LAX. (Å vad det är roligt med koder..!)
Sedan ilade jag hem till ett väntande vigselsamtal i kyrkan.
Det var ett förtjusande ungt par. Med dem gick jag igenom vigselgudstjänstens detaljer och djup.

Sen dråsade jag nedför backen till vårt hus och dråsade ner på sängen för en stunds vila.
Det är nämligen tröttsamt med glädjestunder.

Okey, vad ska jag nu göra då hustrun är utflugen, undrade jag.
Och bestämde mig.
Det blev en två timmars långpromenad längs Columbus och Grant genom Chinatown till Union Square. Jag valde en promenad i höghusens skugga eftersom det blåste kraftigt längs kajerna.
På Union Square satte jag mig för en vätskekontroll i solskenet. Det var skönt.

Sen gick jag Post till Polk och gick sen Polk upp till hemkvarteren igen.
En härlig, välgörande motionsrunda.

Efter en välbehövlig dusch satte jag mig på balkongen med min hemliga last.
Dvs med Flighttracker för att kolla alla avgångar från SFO mot Europa.
(Ja i förmiddags följde jag förstås också hustruns plans inflygning mot LAX.
De landade från havet faktiskt. Ovanligt.)

Kvällen har helt ägnats åt Omi Söderbloms bok om sin farfar, Nathan Söderbloms son.
Sedan jag i förrgår blev klar med Jonas Jonsons biografi över NS, har jag kastat mig över I skuggan av Nathan, och den fångar mig direkt, liksom Jonas' bok gjorde.
Tydligen visste de båda författarna inte om vad den andre skrev, men båda böckerna kom ut fjol och beskrivet på var sitt vis olika sidor av Sveriges mest prominente kyrkoman någonsin.
Jag är helfascinerad och berörd.

Så, vad morgondagen beträffar...
Den stavas Söderblom.