Gryningstimme

Vaknar före gryningen av en dröm.

Den fyller mitt sinne, ja hela mig med jubel och skönhet.

Jag dirigerar en studentkör som sjunger Normans Jordens oro viker.

Ett himmelskt vackert körverk skrivet för dubbelkör.

Somna om är inte att tänka på.
Jag ligger stilla för att inte störa hustrun.

Det är tyst.

En fågel börjar sjunga i mörkret därute.
Grannen ovanför vänder sig i sängen så det knarrar i golvet. 

En vindil väcker banandungen som börjar skrapa mot sovrumsväggen.

Fågeln blir mer och mer inne i sin sång.
Jag förstår att gryningen är nära.

"Jordens oro viker för den frid som varar. 

Graven allt förliker, himlen allt förklarar." 

J O Wallins gravskrift, en minimal text men en stor predikan.

I Normans musik blommar texten ut maximalt.

Jag ligger kvar någon timme i den frid som varar.

Den första kabelvagnen rullar så förbi på gatan utanför.

Och det första flyget lyfter i gryningsljuset.

Morgonen sipprar in genom persiennerna.

Dagen börjar jungfrulig
och lovar mig ännu livet.