Imagine

Horisonten brer ut sig ju högre upp jag kommer.

Det som nyss doldes bakom hinder

syns nu allt klarare.

Långt där nere ser jag hav, berg och älvar som skiljer,

sanningar som står mot sanningar,

auktoriteter mot auktoriteter.

Teologer i harnesk mot andra teologer

som om gudserfarenheten vore en strid att vinna.

Egentligen kan jag bara tala om Min erfarenhet av Gud.

Något högre upp på berget brer ett nytt landskap ut sig.

En del skogar flyter ihop, några vattendrag likaså.

Inte så totalt åtskilda, delar av ett gemensamt större.

Kanske de andra också har en poäng.

Kanske min egen synpunkt inte är den enda tänkbara.

Kanske det ena hör ihop med det andra.

Och ändå högre upp –

vissheten om alla kristnas enhet

trots skillnader i teologi och praxis.

Insikten om att alla floder flyter till havet.

Och havet har ingen början och inget slut. 

Samma enda hav svallar mot många stränder.

Eller – är det något ännu större jag ser?

Att alla havets vågor, alla krusningar på människans frågehav

hänger ihop, hör ihop, håller ihop trots alla rätta läror och strider?

Och allra högst upp ser jag under mig ett enormt hav breda ut sig

där alla berg är borta

och alla dispyter om tolkning och tro.

Där uppe ser jag människor mötas och räcka varandra handen, 

protestanter och katoliker, kristna, judar och muslimer,

hinduer, sikher, buddhister, ateister och alla gråzoner däremellan.

Vördnaden som förenar.

Och allt blir ett

till slut.