Lägga pussel

Efter morgonkaffet går hustrun till sitt arbete.
Jag sätter på en Bach-skiva för att komma igång,
plockar undan i köket, sopar upp några smulor.
Häller upp en påtår och sätter mig sen med datorn.

Jag har haft svårt för att skriva sedan jag kom hit.
Det var närmast euforiskt att komma hem till Sverige och återse vårt egna bohag, vårt vackra sommarställe och börja bebo vårt trivsamma nya hus. Kunde inte varit bättre.
Har nog velat skriva om allt det här. Men omställningen har hittills varit svår att greppa.

Sitter här och lägger pussel,
och har fått en ny bit i min hand.
Hur ska den passa in i bilden?

Pusslet har blivit stort med åren. Mycket har hänt och jag är så tacksam för alla bitarna.
Addis, Tärna, Högsjö, Uppsala, Boden, Fredrika, Njombe, Umeå, Luleå, Högsjö, Härnösand, San Francisco, och nu åter Härnösand. I namnen på dessa platser trängs berättelser, otaliga berättelser som tumlar om i mig. Bitar som hakar i varandra och på något sätt ska forma en gemensam bild. Berättelsen om mitt liv.

Idag fyller min syster 70 år.
Om två år är jag där.
Känns märkligt och lite vemodigt.
Måste det ha ett slut?
Det är ju så roligt att leva!

Sitter nu här och lägger pussel.
Biten med en röd hängbro ska granskas, värderas och passas in.
Samtidigt får jag en ny i min hand, en bit som ännu inte föreställer något.
Men som är nuet och morgondagen.
Än ryms fler bitar.
Hur många bitar och berättelser ryms innan pusslet är färdigt?