Mission i retur

Vi har ett intressant projekt på stiftskansliet i höst. Att dokumentera det arbete som den sydafrikanske prästen Chris Hendricks gjorde i stiftet på nittiotalet och i början av 2000-talet.
Inför det arbetet har Chris kommit hit och arbetar nu med oss under en dryg månad.
Idag var vi uppe i Örnsköldsvik på ett möte i Sörlidens församlingsgård. Först fick vi fira en enkel vardagsmässa som kyrkoherde Stefan ledde tillsammans med sin engagerade diakon Anna-Lena och sin duktiga kantor Erika. Under utdelandet knöts årtiondena ihop, då Chris kom fram och delade ut nattvarden med Stefan. Fint.
Efter mässan fick vi en sagolik lunch framdukad av gårdens församlingsvärdinna Sara. Chris framförde hälsningar från sin familj och berättade vad som blivit av döttrarna och hur hustrun mådde. Och sen samlades en mindre grupp till samtal om Mission i retur-tiden.
Med oss var en professionell redaktör Urban från kyrkokansliet. Jag frågade och Urban skrev. Och det samtalet vittnade om vilket enormt intresse som för tjugo år sedan fanns i församlingen inför det ovanliga, att Svenska kyrkan och Örnsköldsviks församling skulle få ta emot en missionär från Afrika. Nyfikenheten var mycket stor i hela samhället, och den familjen togs emot med öppen famn i hela stan och framför allt inom kyrkan.

Mission i retur eller som det heter på engelska, Mission to the North, var ett initiativ av Svenska kyrkans mission i syfte att ge svenska församlingar en möjlighet att ta emot medarbetare från systerkyrkor i syd. Övik nappade på detta erbjudande, och det gjorde också familjen Hendricks från Sydafrika. Och nu försöker vi skriva ned det hela och samla material.

Vilken betydelse hade det här för Örnsköldsvik? Svårt veta, men engagemanget har bevisligen fortsatt. Kontakterna med Sydafrika har hållit. Många i församlingens Mission i retur-grupp har rest dit och fått vänner för livet. Banden mellan våra två stift, Härnösands stift och Cape Orange-stiftet har vuxit sig starka. Vi talar nu om COD som vårt vänstift.

Under senare år har vi haft mycket intressanta projekt ihop, t.ex. retreatverksamhet och diakoniutveckling. Och i somras var Gabrielle, en av våra prästkandidater där nere och gjorde en månads församlingspraktik, en erfarenhet som säkert sitter i hela livet.
Och så bönen. Varje onsdag morgon ber vi får våra systrar och bröder i Cape Orange vid mässan i domkyrkan.

Inget av detta skulle ha skett om inte Chris med sin familj hade landat på Örnsköldsviks flygplats strax före jul 1991.

Touchdown

Idag kl 15.20 landar en 737:a på Midlanda, tio minuter före tidtabell.
Anflygningen är från nordnordväst och landningen sker mjukt i solsken och vindstilla.
Medan stockholmsplanet taxar in mot gaten, skyndar jag mig mot ankomsthallen.

Med detta plan landar en långväga gäst,
min käre prästkollega och vän från Sydafrika, Chris H.
Han kommer bland de sista nerför trappan och ser mig inte där jag står i folkvimlet vid väskbandet. Jag smyger upp bredvid honom och säger:
-Reverend Hendricks, I presume?
Den sitter bra. Han skiner upp och kramen blir sååå stor.
Det är tre år sedan han var här senast.

I och med denna landning börjar sex spännande veckor i Härnösands stift. Chris var på 90-talet missionär i retur i vårt stift, och ska nu ägna besöket åt att dokumentera sina erfarenheter av detta. Om vi har framgång, kanske det kommer att leda till någon stiftspublikation framöver. Han ska också göra besök i några församlingar och hinna delta i biskopsskiftets högtider, innan han i mitten av nästa månad lyfter mot söder igen.

För mig är den här solskenslandningen över höstskogen ner mot Midlanda inte bara vacker, utan den är ett bönesvar. Länge har jag hoppats på denna möjlighet, och när min vän till slut kommer ut genom svängdörren, ser jag mina förhoppningar förkroppsligade.

Jag tror på delande av liv, bön och erfarenheter mellan nord och syd. Jag tror att vi alla har något att ge varandra, att vi behöver varandra i den världsvida kyrkogemenskapen.
Och tänk om det är så att den afrikanska kristenheten har något som vi saknar? Kanske glädje, kanske genuin förtröstan på Gud, kanske livsvisdom. Då kan vi behöva kontakt med Afrika, inte för att ge utan för att få.

En insikt:
När jag såg 737an landa, såg jag en efterlängtad missionärs återkomst till missionsstationen.
Ombytta roller typ...