Elfte september är en mörk dag. Det hjälps inte.
Människans ondskas dag.
Blinda fanatiker bortom all räddning som tror att det som gör skall leda till något gott.
Och helt oskyldiga resenärer,vars olycksaliga resa gör dem till levande projektiler.
Med ohygglig kraft flyger de två planen in i skyskraporna
och river med sig hela världen, slår upp hål i mänsklighetens hjärta.
Och tilltron till freden rasar till marken med dån och damm.
Jag kan än idag, åtta år senare fyllas av fasa inför dessa bilder.
Känslan av de arma passagerarnas vanmakt vid övergreppens övergrepp.
Och det djävulskt vansinniga i att några gör sig själva och oskyldiga resenärer till dödliga bomber och med berått mod störtar både sig själva och de andra i döden.
Och medkänslan med alla dem som miste livet eller sina kära denna morgon.
Jag mår illa av att tänka på det, av att överhuvudtaget tvingas minnas händelserna under elfte september 2001.
Samtidigt. Bakgrunden.
Den upptrappade förtvivlan i arabvärlden över Israels och USA:s tolkningsföreträde till världshistoriens framtid. Unga män som växer upp utan minsta hopp om ett gott liv. Med hat som vagga, plus en förvrängd och förvanskad gudstro som hyllar martyrium och heligt krig.
Känslan: Det är inte konstigt att vissa blir blinda i sin fanatism. Och till sist gör vad som helst. Precis vad som helst.
Och de tre tusen som dog i attackerna den elfte september, oskyldiga, javisst.
Men hur många tusen har inte fått sätta livet till på grund av USA-regimens självgoda framfart över världen? Hur många oskyldiga har inte fått sätta livet till när USA har "skyddat sina nationella intressen" på främmande mark?
Hur jag än avskyr det som galningarna gjorde denna dag för åtta år sedan, kan jag inte bara tycka synd om USA för det som hände. Det var galet från båda håll så att säga.
Djävulusiskt i kvadrat.
Nu har USA fått en ledning som för första gången på länge visar ett mänskligt ansikte, och signalerar mänskliga värderingar och mänsklig moral.
Gud signe Amerika för det.
Hej, Jan. Jag håller på att läsa igenom dina artiklar och sätter in mina five cents' worth om det jag tycker kräver kommentar. Jag vill att du genast lovar att aldrig mer putsa fönster från byggställning. Det vill min kompis Ulla T. också.
SvaraRaderaOch så artikeln: Jag tycker man kan minnas offren från 9/11 så vackert som du gör utan att för den skull försöka säga att Israel och USA, indirekt eller inte, är ansvariga för dessa dåd. Att göra så klingar illa i mina öron då jag har uppfattat från Al-Qaidas uttalanden och andra terrorgruppers, t.ex. Hamas stadgar, att det är Israels själva existens som driver dem att medvetet attackera oskyldiga år efter år. Man får inte glömma den fanatiska ideologien som ligger bakom. Det är enbart USA och Israel till vilka all världens onda kan härledas? :)
Jag tänker ofta på Daniel Pearl som under videofilmande i Pakistan tvingades erkänna att han var jude, för att sedan bli slaktad inför kamera. Ohämmad och simpel fanatism.
Nej, låt oss minnas offren utan om och men eller tillstymmelse till ursäktande, t.ex. det skolbarn som vunnit en flygresa i en tävling och flög utan föräldrarnas sällskap i planet som styrdes av en terrorist rakt in i Pentagon. Annat vore fel. Början till din artikel var mycket bra. :)
A-K Roth