Idag har det varit Korsmässomarknad i Härnösand.
D.v.s. allehanda försäljning av grönsaker, hemslöjd och hembakat/ hemtillverkat.
Folk strömmade till och handlade så att det stod härliga till.
Kl 15, när marknaden stängde, ringde domkyrkoklockorna in för en psalm-allsång.
Under temat Psalmen i mitt hjärta sjöngs psalmer i en hel timme.
Prästen, som var jag, hade vidtalat en sex sju stycken att välja en psalm.
Församlingsbor kom fram och presenterade sitt val av favoritpsalm.
Det gjorde dom med den äran. Ingen visste ju hur det skulle fungera.
Jag ville inte att timmen skulle uppfattas som lättsinnig. Och det blev den inte heller.
Redan efter första presentationen förtätades stämningen.
De som kom fram och berättade varför de valt en psalm var så seriösa.
Enkelt och frimodigt talade de om sitt psalmval och dess betydelse i deras liv.
En mindes sin psalm som en nyårspsalm som sjungits i flera år i hennes familj.
En mindes sin barndoms aftonböner och Bred dina vida vingar.
En kände starkt hur herdepsalmen Psalt 23 fanns i hans psalmval.
En valde en nattvardspsalm, en annan en doppsalm eller en välsignelse.
Jag valde en lovpsalm som kunde sjungas i kanon.
Och under tiden sänkte sig en stark Ande över oss.
När jag sjöng Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken,
och domkyrkoorganisten Fredrik Sixten kompade min gitarr på pianot,
öppnades en dörr, och många berördes.
Nej, det här är inget skryt, jag bara upplevde det så.
Flera psalmer som församlingsbor presenterade var verkligen Psalmen i mitt hjärta,
och just därför talade den till åhörarnas hjärtan.
Vi var dryga åttiotalet som deltog i eftermiddagens psalm-allsång.
och det hela berörde och välsignade.
Kanske det fanns ett behov av detta.
Det är min upplevelse.
Jag må ha fel.
Men jag kan inte annat än säga
Tack Gode Gud för vår psalmskatt!
Ja detta var en grej som jag hoppas kan få finnas kvar.
SvaraRaderaUndrar om man skulle kunna göra det efter långlördag på stan? Om det nu fanns en kombination mellan korsmässomarknaden (= folk var liks på stan) och dem som kom.
Tack för att du gjorde allsången möjlig!
SvaraRadera