Skrivbordsskivan nästa!

De här sista veckorna före semestern är både och.
Å ena sidan är jag trött och less så in i bängen, å andra sidan har det lugnat ner sig så att jag kan jobba utan stress. Hinner med mina uppgifter och kan varva ner emot semestern. Ganska priviligierat egentligen.

Att tänka på semestern känns också lite ambivalent. Det ska bli enormt skönt.
Men jag fått en tråkig diagnos.
På min altan vid stugan alltså. Den måste grävas om, alla sex plintarna måste djupare ner och isoleras. Och jag som ävlades så omåttligt med den ifjol. Trogna läsare kanske minns de svettiga referaten. Jag tog i alla fall emot det svåra beskedet med fattning tyckte jag, hade flera vänner omkring mig i fikarummet som höll handen och svalkade min panna.

Men ändå - jag räknar dagarna. En och en halv vecka kvar. Vill bara vara ledig och sova middag och glömma jobbet och gå i pension och sluta prästera och inte göra nånting annat än städa huset, laga god mat och ägna mig åt musik och släktforskning.
Så det är nog dags för semester nu.

Som delmål har jag satt att den här veckan jobba mig ner bland alla papper till skrivbordsskivan. Är snart där faktiskt. Såg en skymt av den idag.
I morgon tar jag den! Och dammas ska den.
Sen är det stugan och midsommar som gäller.