Är människans andlighet, hennes gudslängtan bara en enda stor projektion av hennes förtvivlan sedan hon insett sin dödlighet? Sådana tankar förföljer mig hela tiden.
Eller, kan det vara så att Jesus genom sin uppståndelse från de döda har visat att människan inte behöver projicera mer..? Att det verkligen finns något bortom blommorna och sången. En hand att hålla i inför det sista andetaget. Att det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.
Måste man vara säker på vad man tror bara för att man är präst?!
Eller handlar det om att jag känner avståndet långt från stiftets rena korridorer där jag rör mig till de smutsiga dödsbäddar därute där mina kollegor sitter och håller handen och ber till Gud? Och där Kristus sitter bredvid dem, sårad, avliden, men uppstånden.
Jag tycker det är bra med tvivel! Det är något obehagligt med tvärsäkra människor som försöker cementera Sanningen! Med tvivlet kommer kanske ödmjukheten?
SvaraRaderaI mina tvivelperioder tar jag till "som om-knepet"; jag handlar som om jag tror eftersom jag har fått för mig att jag då blir en bättre människa då.
WWJD?
I de rena korridorernas abstraktion känns ofta Gud just abstrakt upplever jag.
SvaraRaderaOch desto mer verklig i möten bortom mig själv, i utsatthet och svaghet.
Är inte Gud en "smutsens" Gud? Men kanske också sabbatens, vilans.
Kram / Mattias
om det verkligen är så, att Gud är all sanning - om Gud verkligen skapat - och skapar - allt, då är det säkert inte renheten, rakheten, den subjektivt upplevda meningsfullheten eller meningslösheten som är centrum. Då handlar det nog om att se det som är.
SvaraRaderaOch kanske finns det platser i våra liv, ställen vi själva byggt upp, som helt saknar kontakt med det som är sant, med Gud.
Men... om man ser det, då ser man ju i så fall sanningen - och där är Gud.
tänker korpen och vet egentligen bara att hon inget vet.
Utan tvivel är man inte riktigt klok, som Tage Danielsson sade.
SvaraRadera«Måste man vara säker på vad man tror bara för att man är präst?!»
SvaraRaderaInte vet jag, men jag trodde det.
- I vilket fall är ju 'TRO' just det ... tro. Jag "tror" ... jag "vet" inte, för VET är det ju ingen av oss som gör.
- Jag har inga problem med min Tro, jag har mera problem med organiserad religion.