Moment 22

Jag har ikväll varit på en mycket intressant information i domkyrkoförsamlingens församlingsgård. Den gällde det som här i staden kallas domkyrkoprojektet. Församlingen vill bygga om och bygga till domkyrkan så att den blir mer funktionell. Och från och med i söndags är domkyrkan stängd och det invändiga arbetet skall påbörjas inom kort. Men under sommaren kom det helt otippade förhandsbeskedet att vår kommun föreslår avslag på församlingens ansökan om bygglov för en utbyggnad, och detta trots att den överprövande myndigheten länsstyrelsen redan har godkänt hela projektet. Så vad göra?

Vi fick ikväll en gedigen och mycket väl framförd presentation av det moment tjugotvå-läge som uppstått mellan församlingen och stadens myndigheter. Kyrkorådets ordförande ledde kvällen med den äran och berättade lugnt om ärendets handläggning fram till idag. Projektledaren visade bilder och förklarade hur ombyggnationen är tänkt, och domprosten förklarade församlingens intentioner med det hela. Alla tre måste egentligen vara rätt upprörda och rädda för att projektet, i det låsta läge som är, skall börja ticka pengar, eller ännu värre, gå i stöpet. Men de var imponerande sakliga och gav inte minsta gliring mot den trilskande samhällsnämnden. Till sin hjälp hade de folk från stiftet och en f.d. stadsarkitekt som hjälpte till att förklara de invecklade turerna. Och sedan fick auditoriet ställa frågor.

Jag kände att jag fick veta det jag kom dit för, och kvällen uppvisade en seriös och enig församlingsledning. Mycket lovvärt särskilt som det inte alltid varit så. Jag tror att de närvarande kommunpolitikerna fick sig en hemläxa av en församling som inte ville raljera men i stället vädjade om lösningar för att kunna utveckla verksamheten i stadens pärla, vår vita domkyrka.

Bravo domkyrko!