Uppgörelse

Storstädning i bodan ikväll.
Närmast sanering.
Ut med all bråte!

Hyrsläp framkört.
Bära, släpa, dra,
kånka, rulla, styra.
Lasta tippkärret och köra över bäcken,
lasta in i hyrsläpet, och köra tillbaka.

Slita, bära, slänga,
lyfta, böja, pressa.

Kartong och kartong och kartong
från inköpta apparater och möbler och apparater.
Tjugofyra grillkolpåsar och sjutton tändvätskeflaskor,
kablage från gammstugan, rostiga burkar,
spikar, bräder och råttätna säckar,
och halvruttna pinnar och hockeyklubbor från Strannes tid.

Ut med skiten.
Sommaren är över.
Den blev inte evig i år heller.
Måste ge plats för hösten.

Skönt göra upp med gårdagen,
med sommaren,
med de gångna åtta åren,
med Strannes tid,
och med forntiden innan dess.

Ge plats åt hösten,
klarhetens och nyansatsernas tid!
Vässa skolpennorna, slå in böckerna,
börja nästa årskurs och väx en decimeter!

Luften klar och ren
men utlovar ingen värme.
Inga myggor, bromsar eller getingar stör.
Till och med luften är storstädad.

Bodan töms mer och mer,
sommar efter sommar åker ut.
Fiskspön och gamla åror.
Vinter efter vinter åker ut,
ispikar och snöskyfflar och gamla kronskidor.

Vad har inte alla saker att berätta?
Strunt samma, deras tid är ute.

Skottkärra efter skottkärra rullar över bron över bäcken och upp till det väntande hyrsläpet. För varje tur samlas fler och fler myror vid bäcken för att ta farväl. Men de blir bara överkörda av hjul och av trampande av skor, så att myrstigen till sist liknar rena katastrofplatsen. Fler myror skyndar till och blir nedtrampade. Det bekommer mig illa.
Som om de samlades för att sörja och ta hand om sina egna offer och samtidigt ta farväl av alla kära saker från alla år som gått sedan bodan tömdes sist.
Vem vet vad dom tänker, tystnadens myror som ger sitt liv för en enda sommar.

Själv har jag förunnats åtta somrar här nu
i detta paradis.