I tre dagar skulle jag vara helledig och samla kraft inför terminsstarten.
Efter trettondedagens höjdare såg jag fram emot en helg utan några förpliktelser alls.
Men i tre dagar har jag nu skottat snö från morgon till kväll.
Jag helt professionell som snöskottare vid det här laget.
Dock har min helgelse har inte klarat provet så bra. Jag har surat en hel del bakom spaden. Hade velat göra helt andra saker än vara på träningsläger med fjälljägarna.
Spela piano, mysa i stugan, läsa och lösa korsord.
Men icke! Det har varit en sammanbiten kamp, en envig mellan mig och snön. Det har varit svett och pust och andnöd och fula ord, och snö som fastnar på skoveln, snö som ramlar tillbaka från drivan, snö som rasar ner från taket och snö som bara vägrar ta slut. Och genomblöta kläder och iskallt i stövlarna och jag måste bara skaffa riktiga vinterstövlar..!
Ryggen har klarat det bra faktiskt.
Då är det sämre med ena knäet och samvetet...
I morgon börjar vårterminen på allvar.
Kanske jag borde se helgen som en hint från ovan
att jag i vår skulle må bra av att förbättra min kondis lite.
Kanske också jobba lite på min karaktär...
Undrar vilket som är svårare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar