Husbils-rookies

Vi har hyrt en husbil och turnerar nu i södra Sverige bland barn, syskon, vänner och barnbarn. Rena storslalombanan ned längs fosterlandet.
Det är den allra första resan i husbil/husvagnsbranschen.
Och alla ska veta att det känns ovant - och av nån anledning lite löjligt.

Längs vägarna syns det inte så mycket. Man glider fram som vore man gammal i gejmet.
Hejar liksom vant på andra husbilsförare. Lyfter på handen lite som mc-förare gör när dom möts. Man är tydligen med i husbilsklubben nu. Förväntas hälsa på bröderna...

Efter sjuttio mil är det dags att tanka. Jag glider in på bensinmacken men hamnar lite fel. Stannar och inser att jag måste gå ut för att kolla på vilken sida tanklocket sitter. Får gå två varv runt bileländet innan jag alls hittar något tanklock. Det sitter där så diskret alldeles vid vänstra backspegeln. Där har aldrig något förbaskat tanklock suttit under hela mitt liv. Hoppas vid alla goda krafter att det var tanklocket. Jag fyller iaf i diesel för nästan tusen kronor och kör vidare.

Så kommer det stora avslöjandet. Campingplatsen.
Stämningsbild från incheckningen:
- En natt alltså? Och ni är två personer? Har du campingkortet?
- Ööh neej, vad är det?
Damen tittar roat på mig och förklarar att ett campingkort måste man ha för sin egen och branschens säkerhet m.m. Jag stryker flagg direkt och erkänner att det är den allra första kvällen med husbil på en camping. Damen ler ännu mer men nu med anstrykning av moderlig omsorg:
- Då ska vi hjälpa dig igång. Så här är det...
- Jag skulle nog behöva hela grundkursen...
- Sorry, den gick förra veckan, skrattar hon retsamt.

Därefter kommer vattenprovet.
Jag ska fylla på vatten i färskvattentanken. Hittar en vattenslang och ett lock på bilens vänstra sida där det står Wasser. Jag beslutar mig för att det är vattentanken, låser upp locket och stoppar i slangen. Blir sedan tämligen omedelbart blöt om fötterna. Böjer mig ner och blir varse ett litet handtag under bilen. Det pekar rakt ned. Jag tar tag i vredet och vrider det nittio grader. Då slutar vattenfallet, och vattentanken fylls.

Jag kör sedan till plats 582 som vi utsett till vår plats på jorden denna natt. Parkerar och pluggar in elen.
Ja jag vet att det där lät enkelt. Kan bara säga att det var inte så enkelt som det låter.
Ut med en stor kabel-härva och försöka hitta en ända som ser ut att passa till eluttaget på bilens sida. (Vänstra sidan även denna gång) Det blir rena ormboet på gräset utanför bilen tills jag hittat rätt och fått kontakt med Sydkraft.
Slår på huvudstömbrytaren och vattenpumpen och öppnar en vattenkran.
Torrt. Inget vatten. Icke en enda droppe.
Jag går ut och hör att det droppar någonstans. Böjer mig ner och kontrollerar bilens underrede. Kryper från höger och från vänster och bakifrån till mina kollegor husbilsägares stora nöje...
Hittar ett hål mitt mellan bakhjulen varur det flödar en källa så klar.
Messar uthyraren och får veta att jag ska lyfta på sängen och kolla en liten ventil där nere i underjorden bland slangar och pumpar och grejs. Det är kanske den som spökar. Den sitter i en liten liten tråd, ser du den..?
Jo jag ser tråden och följer den ned till en minimal ventil. Trycker ned ventilen för att vattnet inte ska fortsätta rinna ut enligt uthyrarens anvisningar. (Han ringde mig ända från Riga för att rädda mig ur min nöd...)
Så! Då är det klart.
Campinglivet kan börja!
Jag känner att jag börjar kunna det här.

In glider en annan husbil och söker sin plats.
- Ha! Dom är säkert nybörjare! Har ingen aning. Syns på långt håll.
Jag lutar mig mot min husbil med en pondus, en självklarhet som jag inte visste att jag mäktade.
- Dessa husbils-rookies...