Min teologi i sammandrag

Igår kom jag från USA:s ledarskap raskt in på kyrkans behov av ledarskap.
Kanske jag ska försöka förklara närmare vad jag menar.

Det var en tid då man trodde att Gud hade bara En plan med mänskligheten,
En sanning, En uppenbarelse, Ett folk, Israel, En kyrka, dvs den lutherska.

Idag vet vi att världen är större än den som Martin Luther visste om.
Den är rund och inte alls i centrum av den skapade världen, kosmos.

Bibeln och alla andra heliga skrifter är skrivna av människor och inte av Gud.
Alltså måste de kunna underkastas ett kritiskt vetenskapligt studium.

Den kristna kyrkans tro och teologi bygger inte på Bibelns auktoritet,
men på den envisa tron att Jesus Kristus uppstod från de döda.

Grunden för kristenhetens anspråk har devalverats.
Vi är bara en av många religioner som på olika sätt vill peka på Gud.

Vi tror och erfar att Jesu uppståndelse har relevans för hela mänskligheten.
Vi tror och erfar att vår övertygelse är sann utan att vi dömer ut andra synsätt.

I det postmoderna samhället kan kyrkan inte längre göra några absoluta anspråk.
Inte ens hävda att hennes tro är den enda rätta.

Bara envist predika att människan har helt och fullt ansvar för Guds skapelse,
och att det finns nåd för syndare och en himmel full av glädje.

Därmed måste vi kristna tala med större ödmjukhet om andra religioner
och inte döma ut dem som har en annan tro än vår.

Det finns kanske fler vägar upp till Mount Everests topp
än den som just vi har valt. Vi måste stå ut med den tanken.

Hur det blir med det får vi se när vi är där uppe.
Till dess gäller det att vara trogen den färdväg som är vår.

Samtidigt säger mig min kristna tro
att Gud har stigit ned från sina höjder och blir människa

för att lära oss leva rätt
och visa oss vägen upp.

Gud visar genom Jesu liv att det finns nåd för havererade,
liv för döende, en stark anledning att fortsätta hoppas.

Till skillnad från mer konservativa inom vår kyrka
hävdar jag en öppen väg framåt,

där den uppståndne möter även dom andra,
dom som inte alls trodde på honom som Guds son,

men vördade Gud som den ende och högste
och vandrade i ödmjukhet inför Gud och människor.

Så många gapande munnar som skall finnas där uppe när alla möts.
Så många av glädje tårade ögon.

Jag riktigt längtar.