Avsked

Han följde mig som en hund idag.
Som om han visste.
Vi har alltid haft grejer ihop, Mozart och jag.
Han har följt mig i alla sysslor.
Här i stan och ute vid stugan.

Men idag var det som om han visste.
Fast han inte visste.
Följde mig vart jag än gick.
Ville inte missa ett ögonblick.

Det drog ihop sig till överlämning.
M som så varmhjärtat sagt sig vilja ta honom till sig
var beredd idag.
Och vi insåg att det nog är dags.

Insikten fick mina tårar att stiga.
Det kändes bara så outhärdligt mycket avsked!
Hela dagen följde han mig.
Kollade vad jag gjorde,
tittade på de påsar jag bar till dörren.
Följde mig från rum till rum.

Till slut bar jag hans säck med torrfoder till dörren,
hans kasse med bajspåsar, leksaker och saxar.
Då var det som om han fattade.

Jag satte mig med honom och lät tårarna flöda.
Lilla Killen!
Han slickade min hand.

Sen tog jag fram kopplet och gick mot dörren.
Vår lillle  Cavalier King Charles vid namn Mozart
kom och gick sin vana trogen i snaran
och följde mig ut.

Vi gick till bilen med allt pick och pack.
Och Mozart lämnade vårt hem.