En del svenskättlingar jag har träffat här i USA har sagt,
att det enda de minns från långfredagen under sin barndom är
att den var hemskt. Man fick ingenting göra på den dagen.
Och därför blev den lång, en lång fredag.
Här kallas långfredagen för Good Friday.
Och det signalerar en annan infallsvinkel på dagen.
Vårt folkuppfostrande evangeliskt-lutherska arv uppdelar Guds budskap till oss som Lag och Evangelium. Lagen säger vad Gud kräver av oss och Evangeliet säger oss vad Gud ger oss av nåd. Jag vill hävda att benämningen Långfredag är ett uttryck för Lagen.
Tanken på att allt vi gör är fel. Gud är säkert emot allt det vi gör. Arbetar vi så är det fel, för vi borde egentligen söka Gud. Söker vi Gud så är säkert också det bara egenrättfärdighet.. Vad vi än gör, kan vi aldrig behaga Gud.
Det gamla förbudet mot att göra något som kan tolkas som roligt på långfredagen har tror jag rädsla för Gud som grund, dvs lagiskhet. Gud är oberäknelig och har säkert anledning vredgas på oss. Bäst att ingenting göra när Jesus dör, så att Gud inte blir arg på oss.
Med denna utgångspunkt är det klart att långfredagen blir lång.
Men kära vänner, detta är inte kristen tro utan lagträldom, ren och skär moralism.
Benämningen Good Friday däremot står för Evangelium, det som Gud ger av nåd. Universums upphov och Herre är inte en kall och styrande despot över sitt verk utan en älskande mor och far, som älskar oss längst inifrån universum. Längst inne i tillvaron finns inte ett svart hål som till slut slukar allt som finns, utan en famn som famnar oss alla. Långfredagen vill visa oss på det, att Gud låter sig korsfästas med rövare och alla oss andra, och därmed visar oss att "ingen ensamhet finnes mer." (Psalm 38 i psalmboken).
Med det synsättet blir den outhärdliga långfredagen en god fredag,
a Good Friday.
Tack! Dina bloggar är ömsom evengelium ömsom dråpliga kåserier. Idag blev det ännu ett evangelium.
SvaraRaderaKerstin K
Kommer du ihåg hur upprörd mamma var att man hade dans på "Ankeborg" på långfredagen.....? Ulla
SvaraRaderaJa hon reagerade helt i linje med det gamla enhetssamhället enligt vilket alla skulle ha samma synsätt och visa vördnad för Jesu dödsdag. Idag finner jag mig gå omkring i en tid och en stad där alla möjliga synsätt och kulturer samsas och lever sida vid sida. Här är långredagen en vanlig arbetsdag men många kyrkor har gudstjänster på olika tider. Vördnad för det heliga kan aldrig tvingas fram med förbud och moralkakor. Det måste komma inifrån.
Radera