Getsemane i San Francisco

Det är inte ofta jag som garvad präst låter mig röras till tårar i en gudstjänst.
Men idag blev jag rörd.

Av någon anledning har inte Svenska kyrkan några gudstjänster eller samlingar i påsk
här i San Francisco, åtminstone inte i år. Det är första gången jag är med om en sådan påsk.
Och det har i förväg känts underligt. En svenskkyrklig församling som inte firar påsk..?
Det goda med denna avsaknad av ett kyrkligt påskfirande är att det gör mig hungrig.
Jag kände det  igår när en av mina tidigare arbetskamrater lade ut en bild på Facebook,
att nu börjar onsdagsmässan i domkyrkan hemma i Härnösand.
Då kände jag suget. Altarsuget.

I svenska församlingen här dukas till nattvard en gång per månad, när kyrkoherden kommer upp från Los Angeles. Jag har känt mig lite som en blomma som bara får vatten en gång i månaden. Ja jag vet att det inte så lätt låter sig ändras, vi har nu bara en svensk präst i hela Kalifornien. Tur att Norska sjömanskyrkan finns och att ELCA finns. Vad ELCA är ser du här.

Idag gick vi till en ELCA-kyrka. Efter att googlat igenom alla lutherska församlingar i stan fastnade vi för St. Mark's Lutheran Church. Vi möttes och välkomnades på kyrktrappan av församlingens kyrkoherde, en svenskättling vid namn Elisabeth Ekdale. Hon kände Åsas företrädare och blev glad åt att träffa oss. Skärtorsdagsmässan var mycket lik vår svenska men hade några ingredienser som smakade särskilt gott för en hungrig själ som mig.
Mässan leddes med lugn och trygghet. Det var som om de två prästerna och deras medhjälpare därframme visste att det här kommer att betyda mycket för oss själva
och våra församlingsbor.
En präststudent predikade personligt och träffande om hur hon aldrig känts sig good enough, men att hon insett att Jesus ju samlade kring sig ett riktigt B-lag,
men som han värderade så högt att han till och med betjänade dem med fottvättning
på skärtorsdagskvällen. För honom var det brokiga gänget good enough.
Det hade hjälpt henne själv i hennes självbild.

I förbönen bad man inte bara för allt det vanliga, kyrkan världen runt och vårt eget liv.
Man bad också för samhället, och för djur och natur i utsatthet. "Lord, we pray for our seas, lakes, rivers and streams. Help us to care for all the beautiful resources you have given to us", etc. Kändes så rätt.
Medan nattvarden utdelades fanns kyrkoherden till hands längst nere i kyrkan för personlig förbön för den som önskade. Hennes unga medarbetare fick sköta utdelandet av sakramentet.

När mässan var över kläddes altaret av. Det utfördes av präststudenten och en ung manlig medhjälpare. Under tiden sjöng kyrkokören Psaltarens 88:e psalm ur gamla testamentet, mycket effektfullt.
För varje gång de två bar ut något så dämpades belysningen. I agendan som vi hade i händerna stod det att det hela ville visa på förnedringen av Jesus under skärtorsdagsnatten och långfredagens morgon. Ljusstakar bars ut, nattvardskärl, altardukar, predikstolshänge, mycket som vi känner igen hemifrån. Men på slutet gick de två även fram till kyrkoherden och den celebrerande unga prästen, lyfte av dem mässhaken och deras stolor och bar ut dem.
Allra sist var det bara ett rött böneljus kvar framme på altaret. Då gick de fram dit.
Och jag tänkte att Nej, dom får väl inte blåsa ut böneljuset som säger att Kristus alltid ber för oss. Nej, de blåste inte ut det utan lyfte det tillsammans med altarkrucifixet och vände sig ut mot församlingen. Långsamt bars det lilla röda ljuset åtföljt av krucifixet ner i kyrkan genom mittgången och ut ur kyrkan.
Vid det laget kunde jag knappt se klart. Det blev så starkt.
Jesu förbön för de sina slutar inte, men nu går han ut till Getsemane och sin bönekamp.
Ut på stan till de många som kämpar och har det svårt.

Var det honom jag sedan mötte på väg till bussen i skepnad av en kille i ett gathörn som stod och hade skumma affärer på gång? Eller i en annan som mötte mig högröstad och påtänd av något? Eller var det honom jag såg i kvinnan som höll fram koppen med en bön om en slant? Eller bland de köade hårdrocksfansen som skulle in på en konsert längs Van Naess Avenue?
Helt klart är efter kvällens skärtorsdagsmässa, att Jesus är någonstans därute i Getsemane
bland alla dom som lider och far illa.
Bland oss alla när, vi lider och far illa.