Litet om San Francisco

Det är en fin och spännande stad vi har hamnat i.
Jag önskar jag kunde beskriva vad det handlar om.

San Francisco är för det första en väldigt vacker stad. Kuperad ligger den utspridd över en mängd kullar som rullar ner mot bukten och havet. Där vi bor och framför allt där norska sjömanskyrkan ligger har man en vidunderlig utsikt över vida vatten. När jag låter blicken svepa från väster till öster ser jag Golden gatebron en halvmil där borta till vänster. Porten mot havet, Stilla havet. Bron är tegelröd och majestätisk, ger ett gediget, starkt intryck. Den bara 70 m längre och något bredare än Högakustenbron men har ju länge varit världens längsta hängbro, därav sin berömmelse.

Låter jag blicken svepa åt höger inåt bukten ser jag segelbåtar i mängd och många turbåtar samt mest troligt något lastfartyg. Också America's Cup-tävlingens båt Oracle och den svenska utmanaren Artemis kan ses träna och jaga varandra där.
San Francisco Bay är ett mycket livligt trafikerat vatten.

Så kommer en ö. Mitt i synfältet norrut från vår utkiksplats uppe vid norska kyrkan ligger fängelseön Alcatraz med diverse byggnader och torn, allt omgivet av vatten och mystik.
Ön ligger två och en halv kilometer från fastlandet men ser ut att ligga närmare.
Många färjor går dagligen ut dit. Långt bortom Alcatraz ligger en annan och mer kuperad ö.
Det är Angel Island, där det berättas att alla immigranter under guldruschens dagar antecknades och avlusades före landstigningen, ungefär som på Ellis Island utan för New York.

Tittar jag vidare åt höger kan blicken svepa iväg bort mot Berkley och Bay Bridge som via en ö leder över till Oakland. Därefter förlorar sig bukten söderut bakom the Telegraph Hill, vars torn Coit Tower för länge sedan byggdes för att dirigera fartygstrafiken i området.
Bakom kullen fortsätter San Franciscobukten flera mil söderut ner mot San José.
Detta läge, som innebär att staden San Francisco bildar en halvö, gör att staden är omgiven av kallt stillahavsvatten, vilket ofta leder till dimmiga morgnar. Här hörs en stark siren ljuda i ett ödesmättat amoll-ackord var och varannan morgon.

Till det roliga med geografin hör hur man har lagt stadens gatunät. Den som för länge sedan var stadsarkitekt och skulle planlägga stadens gator när den nu exploderade och i och med guldruschen blev en storstad, måste ha gjort sin stadsplan vid skrivbordet utan tanke på hur stadens många kullar reste sig. Följaktligen går gatorna i ett rutnät rakt uppför och nedför de branta kullarna i stället för att gå runt om. Därav The Crookedest Street, Lombard Street, alldeles ovanför norska kyrkan. Den är så brant att man leder bilarna i sick-sack.

Till det mindre roliga med geografin eller rättare sagt geologin hör att staden ligger mitt ovanför S:t Andreasförkastningen mellan stillahavsplattan och nordamerikaplattan. Det innebär ett ständigt närvarande jordbävningshot. Alla byggnader byggs sedan den förödande jordbävningsbranden 1906 med ytterst stränga byggkrav.  Alla institutioner, t.ex. norska sjömanskyrkan måste ha nödproviant och en beredskapsplan för den händelse the Big One skulle slå till. Själv tänker jag på risken varje dag och varje natt, men är inte direkt rädd. Så kan man inte leva.

För det andra är San Francisco en mycket kulturellt inkluderande stad. Här finns och samsas en mängd olika kulturer och levnadssätt från vanliga knegare till övervintrade hippies eller kulturnördar.Här finns det största Chinatown utanför Kina, vidare Little Italy, Japantown osv Och här finns en självklar förståelse för homosexuella. Kalifornien är en liberal stat när det gäller mänskliga levnadssätt men väldigt sträng när det gäller miljölagstiftning.
Det gillar jag.

För det tredje är San Francisco en levande kulturstad med en berömd symfoniorkester och opera samt allt möjligt annat i musikväg.

För det fjärde är staden en riktig fitness-stad. Alla springer och promenerar och cyklar och workoutar. Vilket är uppfordrande för en nyanländ svensk pensionär.

För det femte så har San Francisco en mycket lugnare grundpuls än New York. Och det är välgörande. Mycket välgörande. Man tar det lite lugnare här, måste inte alltid vara på hugget, vara bäst och tjäna mest. Det märks även i kyrkans sammanhang.
Min arbetsglada livskamrat finner sig leva i ett lugnare tempo än hon varit van vid hemifrån.
Men inte utan förhöjt livsvärde, om man kan säga så.

Nej, jag fixar det inte, jag kan inte beskriva den här staden.
Dessutom är jag jättedålig på att ta och lägga ut bilder.
Ni måste själva komma hit och se.
Så är det. Ni blir inte besvikna.
Välkomna!