Sealed with a kiss

I morse kändes det som om sommaren var slut. Jag vaknade och faktiskt frös och i stugan var det bara tjugo grader! Bara. Här har vi ju vant oss vid att ligga och svettas i 25-gradiga sovrum, och så är det bara 20, dvs kallt.
Alltnog. Dagen drar igång och jag beslutar mig för att klippa gräset på förmiddagen. Åsa och hennes syster tog ned "mygghuset" och stuvade ned det i sin kartong. Medan jag gick där och styrde min maskin tänkte jag att det kanske är sista gången jag klipper gräset i år.
Och då kom den till mig, den gamla tryckarlåten: Sealed with a kiss: I don't want to say goodbye to the Summer... Sentimental så det förslår. Under de yngre tonåren gjorde den mig kär och trånande, men jag visste inte efter vem eller vad. Jag ville bara få vara förälskad och längta efter någon. Jaja, vilken härlig olyckstid det var.
Nu gick jag och trallade på låten och kände på känslan att vi nu nästa vecka ska lämna detta paradis och återvända till San Francisco för nästa period i matchen. Jag har verkligen stortrivts med sommaren i Sverige. Och jag vet att jag också stortrivs med vårt liv i SF. Så det ska nog gå bra att återvända. Det stora uppbrottsvemodet ville inte infinna sig.
Först nu när jag letat fram Sealed with a kiss på Youtube ser jag att texten inte alls handlar om att säga farväl till sommaren utan att säga hejdå för sommaren: I don't want to say goodbye for the Summer. Dvs hur ska jag klara sommaren utan dig?
Jaha. Det är alltså så som texten går. Det hade jag ingen aaning om. Och jag som hade tänkt ut ett smäktande, tårdrypande blogginlägg om att lämna den svenska sommaren. Det sket sig.   I stället blir det: I can't wait to return to California, typ. Tja, varför inte. Då gör det ju ingenting om sommaren snart är slut.