14 juni 2018
Två månader i Berlin
Sista helgen i Berlin.
På måndag blir det Auf Wiedersehen.
Mission completed, åter till Sverige.
Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin,
ja visst kände jag till att den fanns,
en av de tre stora utlandsförsamlingarna i Europa.
Jag kommer hit till ett underbart gäng svenskar och tysksvenskar
som tar emot med öppna famnen
och kastar mig rakt in i gemenskapen.
Läget är lättillgängligt men inte för centralt.
En lugn gata nära tunnelbanan.
En stor tomt med tre hus i hästskoform.
Och en magnifik ek mitt i parken!
Ägd av vår kyrka sedan 1920,
bombad och bränd under kriget
men klockstapeln stod rycken.
Ett hem för svenskar då som nu.
En tillflykt för judar under kriget.
Idag en oas för strulande svenska ungdomar.
Svenska skolbarn som dagligen myllrar i parken på rasterna.
Syföreningsdamer som bär sin församling och är eld och lågor inför julbasaren.
Men också - stilla veckomässor framför altartavlan Jakobs stege.
Dagliga morgonböner med bön för verksamheterna,
glada kaffestunder med kamraterna,
och från köket en lockande doft från bullbaket.
En ungdomskör som gör ett bejublat Duvemålaprogram.
En glad kyrkokör ledd av en gudabenådad kantor,
och en barnkör som i söndags var fyrtio änglar under familjegudstjänsten.
Svårigheter, javisst, och enorma utmaningar.
Men här finns en ordförande med stor kärlek till kyrkan och mod att gå framåt.
Och en kyrkoherde med ordning och reda i händer och huvud.
Nu vänder jag snart hemåt,
tacksam över dessa veckor
och alla människor jag fått komma nära.
Ni finns i mitt hjärta.
Och jag finns så länge Gud vill, och jag ber för er.
Och Guds änglar möter er vid Jakobs stege.
Också i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar