Hej E,
Tack för din kommentar till min förra böneblogg!
Jag ska försöka svara så gott jag kan.
Nog har jag förstått att du ber, fast du tar spjärn emot oss kyrkliga. Jag tror att alla människor har en gudslängtan i sitt inre, och därför ber vi. Och du, varför skulle vi behöva skämmas för att vi längtar efter Gud och ber ibland? Det är ju djupt mänskligt.
Du säger att du inte fattar det man mässar i kyrkan. Om det tänker jag så här.
När vi samlas i kyrkan på söndag eller till gudstjänster under veckan, är det för att vi har den här gudslängtan inombords. Men det kan vara svårt att veta hur vi ska uttrycka oss inför Gud. Därför finns det fasta ordningar som vi följer i Svenska kyrkan. De har prövats, stötts och blötts under århundraden och visat en sällsynt överlevnadsförmåga. Högmässans ordning eller liturgi som vi ofta säger, innehåller böner, texter och sånger som kanske verkar som mässande till en början. Men ju mer vi öppnar oss, dess mer öppnar sig orden och hjälper oss närmare bönen och bönens centrum som är Gud.
Jag är ju präst och har under många år lett gudstjänsten i kyrkan om söndagarna. Men vet du, aldrig har jag känt det som om jag bara mässar tomma ord. De färdigskrivna bönerna och sångerna gör jag till mina ungefär som när jag hör en bra låt på radion som sätter ord på det jag känner. Prästens uppgift är att leda församlingens gemensamma bön, det är det det handlar om på söndagarna. Inte att mässa tomma ord.
Du skriver att du ber rätt vad det är utan att reflektera över om det är bön.
Jamen Bra! Fortsätt med det. Jag tror att Gud hör dig, även när du inte vet att du ber. Många av dina bloggar upplever jag som böner. I skrivandet, bedjandet och levandet, om man kan säga så, tror jag att Gud söker oss och vill kalla oss närmare. Inte för att döma utan för att välsigna och leda.
Det finns inga godkända böner. Bön som beds av hjärtat är det som gäller. Men kyrkans gudstjänst kan ge oss böner, färdigskrivna eller sjungna i t.ex. psalmboken som hjälper oss att formulera oss och hitta rätt.
Du nämner Frälsarkransen. I de flesta församlingar känner man till biskop Lönnebos underfundiga böneradband som kallas Frälsarkransen. Det säljs också på många bokbord. Jag skulle önska dig en grupp som den jag är med i. En sådan studie- eller bönegrupp kan ge mycket. I min förra blogg om Prästen i böneskola länkade jag till Frälsarkransens hemsida. Och nu har jag gjort det igen. Kanske det i din närhet finns nån kyrka som vet mer om bön enligt frälsarkransmodellen.
Fortsätt att be massor som du säger, tills du får bönesvar.
Du verkar vara på G.
Gud också.
Jan
Visar inlägg med etikett bön. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bön. Visa alla inlägg
09 oktober 2009
14 maj 2009
Jag tillber Dig
Mina två senaste bloggar:
Livets början och livets slut.
Frågorna kring vad livet är värt
i båda ändarna.
Min känsla i båda ändar:
Jag vill böja knä och tillbedja mysteriet
i början och i slutet.
Livet
som kommer någonstans ifrån,
tar sin boning i några celler
och hänger kvar till slutet
kanske sjuttio år senare.
Jag knäböjer inför Dig,
omätlige,
outgrundliga,
ofattbare,
ogripbara.
Jag tillber Dig,
som ger liv
och tar liv
och som döljer anledningen
för oss dödliga.
Jag tillber Dig,
som vågar stiga ner från din ouppnåelighet,
göra dig mätbar i tid och rum,
förståelig om än märklig,
gripbar för mänsklig hud och erfarenhet.
Nyckel till vagga och grav
begynnelse och slut.
Jag tillber dig,
Livgiverska,
Moder varur allting kommer,
och till vars famn allting återvänder.
Fader, alltings början och slut,
skapare av himmel och jord,
av födelse och död.
Och som förstår varför.
Jag tillber dig sköra barn,
som lyckades bli född
och tog din boning ibland oss.
Levde och dog,
visande värdet,
människans höghet,
helighet
såsom Du är helig.
Jag tillber
Livets början och livets slut.
Frågorna kring vad livet är värt
i båda ändarna.
Min känsla i båda ändar:
Jag vill böja knä och tillbedja mysteriet
i början och i slutet.
Livet
som kommer någonstans ifrån,
tar sin boning i några celler
och hänger kvar till slutet
kanske sjuttio år senare.
Jag knäböjer inför Dig,
omätlige,
outgrundliga,
ofattbare,
ogripbara.
Jag tillber Dig,
som ger liv
och tar liv
och som döljer anledningen
för oss dödliga.
Jag tillber Dig,
som vågar stiga ner från din ouppnåelighet,
göra dig mätbar i tid och rum,
förståelig om än märklig,
gripbar för mänsklig hud och erfarenhet.
Nyckel till vagga och grav
begynnelse och slut.
Jag tillber dig,
Livgiverska,
Moder varur allting kommer,
och till vars famn allting återvänder.
Fader, alltings början och slut,
skapare av himmel och jord,
av födelse och död.
Och som förstår varför.
Jag tillber dig sköra barn,
som lyckades bli född
och tog din boning ibland oss.
Levde och dog,
visande värdet,
människans höghet,
helighet
såsom Du är helig.
Jag tillber
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)