Mors dag - Livgivarens dag

Det är Mors dag idag och tillika Pingstdagen, den helige Andes dag.
I domkyrkan läste vi i trosbekännelsen om Guds Ande: "Herren och livgivaren som utgår av Fadern och Sonen".
Ursäkta en heretisk tanke, men jag har intuitivt svårt med den helige Ande som mankön.
I männens kyrka har naturligtvis Gud gjorts till man och betecknats med manliga epitet och manliga pronomen: Han, Herren, livgivaren, kungen, härskaren osv.
I våra kyrkliga handböcker har man numera försökt förmildra det manliga språket. Därför föreskriver kyrkohandboken att prästen skall säga: I Faderns, och Sonens och den heliga Andens namn.

Idag på Mors dag tänkte jag under trosbekännelsen: Livgivaren, det måste ju vara Gud som mor. Det är ju en mor som har gett oss livet, fött oss till människor.
Och jag tänkte på min mor Eva och hennes mor Ellen och hennes mor Olivia, och vidare bakåt: Lovisa, Anna-Lisa, Magdalena och där långt nere i rötterna Lisa, min mormors mormors mormors mor som föddes 1736.
Livgivaren som fött och som föder.
För mig får den heliga Anden gärna vara Guds livgivande, nyfödande moderlighet.

Pingstdagen - Mors dag.