Dagens summa

Kreativ planering av Mission i retur-projektet.
Uppmuntrande nyheter om sjuk arbetskamrat.
Stressig lunch-rusch till ICA inför kvällen.
Kär körning av blivande pensionär med maka till stockholmståget.
Rolig första gudstjänstplanering med nyinflyttad Electa.
God surströmming med bostadsrättsföreningen.

Tack.

Ledig eftermiddag?

Ledig i eftermiddag. Men jag tror jag ringer Chris och hör hur allt är inför hans resa hit.

Hej Chris. Du reser på måndag. Det är bara några dagar dit. Vad kul att du kommer. Har ditt visum kommit?
Inte?! Aj aj då. Vad kan vi göra?
Okey, jag ringer svenska amabassaden i Pretoria. Hej då.

Hej, jag ringer från Härnösand angående en visumansökan som har hakat upp sig nånstans. Jag undrar om ni kan hjälpa mig att undersöka det?
Det var snällt. Tack jag väntar så länge.

Var den ofullständigt ifylld? Vad är det som saknas då?
Jo jag fyllde i en blankett, Referentbilaga E eller vad den hette och faxade den till min vän.
Ska personbevis bifogas? Ja men det kan han ju bara skaffa själv där nere.

Va?! Ett personbevis på mig erfordras??! Jag trodde det gällde Chris' identitet.
Så ni stänger om en timme och det måste faxas senast i morgon bitti???
Ja - tack då. Jag får se vad jag kan göra. Tack.

Personbevis? Då går man till pastorsexpeditionen? Nehej, det var för tjugo år sedan.
Då far jag till skatteförvaltningen. Nehej jag har ingen bil. Jag provar deras hemsida.
http://www.skatteverket.se/ , just det. Få se nu. P som i personbevis. Där ja. Usch nu är det bråttom.
Logga in med E-legitimation och skriv ut på din egen dator. Bra, men vad tusan är E-legitimation? Det vet säkert hustrun, och hon ska komma hem nu närsomhelst.
Kan det ha nåt att göra med koddosan här på skrivbordet.

Hej, vad bra att du kommer för nu är det kris med Chris' visum. E-legitimation, dosan ja. Logga in, ja. Men det funkar inte.
Sladd? Vilken sladd? Jaha okey, den här som det står E-legitimation på. Så fiffigt...! En sladd...
Knappa, knappa, skriva tusen koder tusen gånger och klockan går. Men till slut rasslar skrivaren ut min sanna identitet på ett papper från Skatteverket, där står det att jag finns och är jag. Jag får även en helt ny upplysning, nämligen att jag invandrade till Sverige 1948-07-14. Det visste jag inte. Tro om jag behövde visum för att komma hem efter att ha kommit till världen i Afrika?

Jag måste ner på jobbet och faxa iväg personbeviset. Kommer strax tillbaka. Hej då.
Kör så snabbt det går ner till stiftskansliet, där jag konstaterar att jag tog min jobbväska med mig med faxnumret till Pretoria, men inte personbeviset.
Kris! Hem igen och hämta eländet som ligger där jag la det och bara väntar.
Tillbaka till jobbet, det går på två hjul i svängen in på parkeringen.

Hallå, var har vi ett försättsblad? Jag måste skriva vilken visumansökan det gäller och att det syns att det kommer från Härnösands stift!
Mitt kära stöd och arbetskamrat rusar runt i huset efter att ha sett min panik. Kommer tillbaka med en bunt. Tack!
Få se nu. Dom stänger strax. Texten uppåt, så där ja. 0027 12... och Start.
Efter mycken tvekan godkänner maskinen mitt manus och sänder det fort som tanken till Sydafrika. Jag ringer upp ambassaden och ber att få tala med Mrs Janet.

Hej, nu har jag faxat personbeviset.
Okey, jag väntar medan du kollar i faxen.
Har det kommit? Verkligen?? Tack Gode Gud.
Så - då ordnar det sig? I morgon blir det klart? Toppen.

Tusen tack. Hej då.
Puh.

Ledig eftermiddag, jo kyss dig.

Vplan 2010

Idag har stiftets handläggare suttit med pannan i djupa veck över verksamhetsplanen för nästa år. Vi har berättat för varandra vad som är på gång inom alla arbetsområden.
Tre tankar får jag.
Så otroligt mycket vi gör, så otroligt engagerade alla är över just sina arbetsuppgifter! Det är det ena.
Och tänk att våra chefer kan hålla samman allt sitt manskap, bringa reda i allt, få ekonomi på det hela och komma ihåg allt som görs och förmå se en riktning på skutan. Det är det andra.
Min tredje tanke är att människan spår men Gud rår.
Vad hjälper det med en aldrig så tjusig planering, om jag inte är närvarande i det som Gud lägger framför mig just här och nu. Inte så att planeringen inte behövs. Men livet är ändå en stor överraskning och måste få vara det. Båda synsätten behövs. Liksom ett ledarskap som bejakar såväl planläggningen som dess kullkastning.

En kollega och arbetskamrat

Hmmm, vart tog solen vägen,
skrev han i lördags på Facebook.
Sen hände något,
och idag ligger han medvetslös på sjukhus på semesterorten.

Jesus!
Förbarma dig!

Åter i selen

Det är rusktigt vad fort man vänjer sig vid selen.
Efter två dagar på jobbet känns det nästan normalt att jobba.
Betydde semestern verkligen så lite att den fick en sorgeperiod på endast två dagar ?

Suck.
Tack.

Sommar-ritual

Under dagen jobbar jag mig ner till skrivbordsskivan!
Slänger gamla papper, skriver de sista mailen,
sorterar de sista högarna.

Därefter vidtager en högtidlig rituell tvagning.
Under den fyrtionde minuten före semesterns inbrott
ses en enmansprocession skrida bort genom korridoren

och tillbaka
medförande en av såpa indränkt trasa
och siktet inställt på skrivbordet.

Mässande på passande toner (typ Jag tror, jag tror på sommaren...)
bestryker en offerpräst sitt altare med såpa och torkar bort vintern och våren
för att ge plats åt sommaren och ledigheten och en god äring.

Hoppsan vad trasan blir smutsig.
Reningen är uppenbarligen av nöden.
Men snyggt blir det.

Offret av ordning, såpa och vällukt är fullgjort.
Processionen skrider tillbaka genom korridoren
lämnande gårdagen i ett mörkt och tyst rum.

Under största allvar knappas, ristas stororden in på dataskärmen:
"Jag har semester och är åter 10 augusti.
I have summer vaccation and will be back on Aug 10. / Jan"

Likaså vänder sig offerprästen emot telefonen,
lyfter luren mot himlen och knappar in kod 6:
Semester. Se-mes-ter!

Utgångsprocession
till tonerna av
Intåg i Sommarhagen.

Hyllrensning

Idag har jag röjt i mina hyllor för att få plats med framtiden.
Så är det. Har man för mycket i sina pärmar så får inte framtiden plats.
Ring ut det gamla. Ring in det nya!

Jag klarar inte att ha för mycket gammalt omkring mig.
Mer än fem år bakåt blir baktungt.
Då börjar jag leva på minnen.

Men roligt är det att bläddra i min företrädares pärmar
och se hur dom gjorde då, på hennes tid.
Hitta några guldkorn och slänga resten.

Blicka tillbaka på mina egna sex år och jämföra och tänka vad fort åren går.
Hitta de kära Världens festpärmarna och börja nynna på Gunhilds VF-sång.
Känna hur otroligt roligt detta projekt var och hur hellyckat det blev.

Svenska kyrkan blev så tagen
att ingen trodde sig om att våga förrän om tre år
Men nästa år samlas vi i Växjö första helgen i juni.

Plocka ut gammalt arbetsmaterial och ge plats för morgondagen.
Medan programmet Sommar tonar och påminner.
Det är strax dags att knappa in semester.

Tjugofem pärmar tömdes idag.
Nu har jag plats för två biskopar,
den nuvarande och den som är i vardande.

Och ute glöder den varmaste dagen som sommaren ger.

Rusch på jobbet

Vilken härlig känsla.
Skriva ut ett helt protokoll, och det före kaffet..!
Och sen sakta men säkert jobba sig ned till skrivbordsskivan.
Leta viktiga papper.
Hitta papper långt ner i högarna.
Titta på papper.
Sätta papper i pärmar.
Kopiera papper.
Slänga papper.
Skriva mail till höger och vänster
och ringa Sydafrika.
Hela tiden med den pockande fröjden:
Nu är det sista dagarna före semestern!
Yes!

Sommarjobb

Jag går till jobbet sista veckan före semestern. Känner att det var smart att tjuvstarta med en vecka hos Kajsa för att komma ner i varv lite. Sen fortsätta arbeta nu en vecka, och så gå på min sommarsemester utan att ramla huvudstupa in i den.

På stiftskansliet möter en halverad skara medarbetare och idel glada miner över det fina vädret. Och på skrivbordet ler veckans uppgifter emot mig: Var lugn. Vi kommer inte att bli griniga.

Jag slår på datorn och loggar in på eposten. Mailen ska nog inte heller bli något problem i veckan tänker jag. Sen blir skärmen alldeles svart av olästa epostmeddelanden! Fakturor som närmar sig tidsgränsen! Och flera mail som kräver omedelbara åtgärder. Och jag som tänkte ägna dagen åt att under djupmeditation skriva ett protokoll. Jag inser att protokollet får vänta. Labda kesho, kanske i morgon tänker tanzanianen i mig. Så jag stressar inte upp mig utan sätter igång att beta av mina mail.
Än har jag inte semester.

Intensivvecka

Just nu trappar vi upp emot en stiftshögtid.
Stiftet skall få fyra nya präster och två nya diakoner till helgen.
Och jag har ansvaret och förmånen att planera för det hela.

Idag räknade jag ut att det handlar om sextio personer som under två timmars tid skall veta precis vad de skall göra. Det är en sak. En annan och viktigare sak är att sex av dem är en grupp förväntansfulla kvinnor som har satsat år av sina liv för att nå detta mål. Och de bör ges de allra bästa förutsättningar för att få uppleva en stor, för att inte säga helig stund.
Därför är det ett extremt meningsfullt knog som jag är upptagen med just nu. Koncentrationskrävande och grannlaga, men roligt.

Snart är alla detaljer på plats. I morgon träffar jag kyrkvaktmästaren för att gå igenom var de sextio ska sitta, vem som ska ha mikrofon och var och när, hur många kalkar och patener som behövs och var flygeln ska stå, var kandidaterna ska stå osv.

Och så ska jag göra klart det A5-blad som ska bladas in i agendan, där processionsordningen står på ena sidan och på baksidan vilka som medverkar. Den sidan inleds med:
"I gudstjänsten medverkar förutom du själv med din bön och sång:" Och så kommer namnen på alla dem som har en särskild uppgift. Jag är rätt nöjd med den formuleringen.

Att planera och genomföra en präst- och diakonvigningshelg är samtidigt ett lagarbete. Vi är många som hjälps åt både på stiftet och i domkyrkoförsamlingen.
Det kommer att bli jättefint.
Och så får vi ju gäster från Lincoln-stiftet i England, vars biskop skall besöka Härnösands stift för allra första gång. Och då ska ju ett program funka även för dem.

Så att - det är mycket nu.
Men enormt roligt.

Personalfest

Vi har haft en trevlig kväll med personalen på mitt jobb.
Jag har sjungit och skrikit så att rösten är paj.
Men kul var det.
Imiterade t.o.m. M.A. Numinen i Ont det gör ont:
Röstdödare är vad den är.
Men kul var det.

Jag ledde en tävling som alla deltog i med liv och lust. Fick skrika för att göra mig hörd.
En arbetskamrat blev dessutom avtackad eftersom pensioneringen förestår.
Varma tal hölls av arbetsgivare och arbetskamrater .

Vi sjöng mycket, sommarsånger, Den blomstertid på Ångermanländska och finska. Och Sven-Ingvars-låtar. Vi hade ju bevars både Tony värmlänning och Tuulikki från finland med oss. Det gäller ju att hålla sig väl med alla i det här läget...

Nu är jag trött och nöjd.

Har firat in första juni med ett underbart gäng arbetskamrater.

Tack för att alla finns.

Fredagsfika

Fikarummet på mitt jobb är alltid lika välkomnande.
När klockan är fem i halv tio kommer Lena alltid och hojtar:
-Näe hörru adjunkten, nu är det fika!
En alltid lika kär signal.
För halv tio spelar det ingen roll vilka kriser som rasar i stiftets församlingar,
då är det fikatid. Och alla strömmar nedför trapporna, enormt nöjda med sin första period.
-Å, jag hade femton nya mail idag, men hann med dom allihop.
- Ja men jag då, jag hann med tjugfem plus ett protokoll, liks.
Osv. tills man slår upp dörren till fikarummet och möts av den:
Kaffedoften, den rättvisemärkta dessutom.
-Aaahh..

Till vardags bjuds endast en smörad limpskiva till kaffet.
Ja, okey då, vi får också frukt och kex och finnkrisp som alternativ för dom som vill späka sig.
Men en limpskiva, alltså, som på sin höjd kan hottas upp med stans glesaste apelsinmarmelad. Det är tre dagar mellan apelsinskalen på limpan.

Men på fredagar!
På fredagar missar jag aldrig fikat. Om jag är ledig den dagen, säger jag alltid:
-Du jag måste ner på jobbet en stund och fixa en sak.
För på fredagar kommer nybakade frallor till kaffet. Och då får vi t.o.m. ost!
Munterheten är stor i kaffekön, vi pratar och kommenterar frallorna.

Ibland händer det att bageribudet kommer sent med sin brödback.
Då hänger hans liv på en skör tråd. Förorättade blickar konstaterar: Inget bröd än, va!? Är det sant! Tänk att företagen inte har nån ansvarskänsla nuförtiden! Etc.
Sen kommer den arme ynglingen och löper gatlopp förbi den dödstysta kaffekön.
Och vips lustigt är den goda stämningen tillbaka och killen och hans bagare är förlåtna av hela kyrkan.

Jag sågar itu min fralla med andakt, smörar de båda brottsidorna, lägger två ostskivor, ihopvikta förstås, på varje halva, gafflar upp två skivor smörgåsgurka ur findusburken och lägger på den ena halvan, samt smetar ut svartvinbärsmarmelad på den andra ovanpå osten.
Alltså här pratar vi andakt, närmast ett sakralt skådande.
Jag lägger de båda underverken på en servett, tar min kaffekopp som det står S:t Martin på, (en gåva från Kimberley) och skrider i procession till en lämplig stol med lämpligt sällskap.

För nu är det fredag och jag ska dricka fredagskaffe!

Stegtävling

Idag har jag gått 14494 steg.
Vi har en stegtävling på jobbet, och jag är redan distanserad av täten.
Så det gäller att inte ta två steg i taget i trapporna nu eller att välja genvägar.
Och tala bara inte om att snålåka med hustrun till jobbet. Här gäller promenera och promenera mycket.
Till all lycka hade vi en studiedag på Vårsta idag, så jag gick dit, och sen hem, och sen till stan ivkäll och sen hem och sen ut med hunden och sen hem.
Det blir 14494 steg.

Tänk att detta kan fylla mig med sån kämpalust!
Då kräver man inte mycket för att tro att man är sund.
Och tänk att man ska behöva en utmaning för att komma igång och röra sig.
Men nu är det så, och nöjd med det är jag.

I morgon måste jag upp tidigt och gå några extra kvarter med hunden före jobbet. Hoppas nu att alla andra arbetskamrater tog sina bilar till studiedagen och tar bussen i morgon!
Det gör dom säkert.

Jag fattar inte var dom får alla sina steg ifrån? Tror nog att en och annan bara står och lyfter skrot nånstans och får poäng utan att gå eller springa.
Sånt är fusk tycker stegpolisen!

Vad människan ändå är underlig...
Godnatt.