Ledig eftermiddag?

Ledig i eftermiddag. Men jag tror jag ringer Chris och hör hur allt är inför hans resa hit.

Hej Chris. Du reser på måndag. Det är bara några dagar dit. Vad kul att du kommer. Har ditt visum kommit?
Inte?! Aj aj då. Vad kan vi göra?
Okey, jag ringer svenska amabassaden i Pretoria. Hej då.

Hej, jag ringer från Härnösand angående en visumansökan som har hakat upp sig nånstans. Jag undrar om ni kan hjälpa mig att undersöka det?
Det var snällt. Tack jag väntar så länge.

Var den ofullständigt ifylld? Vad är det som saknas då?
Jo jag fyllde i en blankett, Referentbilaga E eller vad den hette och faxade den till min vän.
Ska personbevis bifogas? Ja men det kan han ju bara skaffa själv där nere.

Va?! Ett personbevis på mig erfordras??! Jag trodde det gällde Chris' identitet.
Så ni stänger om en timme och det måste faxas senast i morgon bitti???
Ja - tack då. Jag får se vad jag kan göra. Tack.

Personbevis? Då går man till pastorsexpeditionen? Nehej, det var för tjugo år sedan.
Då far jag till skatteförvaltningen. Nehej jag har ingen bil. Jag provar deras hemsida.
http://www.skatteverket.se/ , just det. Få se nu. P som i personbevis. Där ja. Usch nu är det bråttom.
Logga in med E-legitimation och skriv ut på din egen dator. Bra, men vad tusan är E-legitimation? Det vet säkert hustrun, och hon ska komma hem nu närsomhelst.
Kan det ha nåt att göra med koddosan här på skrivbordet.

Hej, vad bra att du kommer för nu är det kris med Chris' visum. E-legitimation, dosan ja. Logga in, ja. Men det funkar inte.
Sladd? Vilken sladd? Jaha okey, den här som det står E-legitimation på. Så fiffigt...! En sladd...
Knappa, knappa, skriva tusen koder tusen gånger och klockan går. Men till slut rasslar skrivaren ut min sanna identitet på ett papper från Skatteverket, där står det att jag finns och är jag. Jag får även en helt ny upplysning, nämligen att jag invandrade till Sverige 1948-07-14. Det visste jag inte. Tro om jag behövde visum för att komma hem efter att ha kommit till världen i Afrika?

Jag måste ner på jobbet och faxa iväg personbeviset. Kommer strax tillbaka. Hej då.
Kör så snabbt det går ner till stiftskansliet, där jag konstaterar att jag tog min jobbväska med mig med faxnumret till Pretoria, men inte personbeviset.
Kris! Hem igen och hämta eländet som ligger där jag la det och bara väntar.
Tillbaka till jobbet, det går på två hjul i svängen in på parkeringen.

Hallå, var har vi ett försättsblad? Jag måste skriva vilken visumansökan det gäller och att det syns att det kommer från Härnösands stift!
Mitt kära stöd och arbetskamrat rusar runt i huset efter att ha sett min panik. Kommer tillbaka med en bunt. Tack!
Få se nu. Dom stänger strax. Texten uppåt, så där ja. 0027 12... och Start.
Efter mycken tvekan godkänner maskinen mitt manus och sänder det fort som tanken till Sydafrika. Jag ringer upp ambassaden och ber att få tala med Mrs Janet.

Hej, nu har jag faxat personbeviset.
Okey, jag väntar medan du kollar i faxen.
Har det kommit? Verkligen?? Tack Gode Gud.
Så - då ordnar det sig? I morgon blir det klart? Toppen.

Tusen tack. Hej då.
Puh.

Ledig eftermiddag, jo kyss dig.

Arma Burma!

Programmet sitter i magen på mig. Som det blir när jag ser våld på TV. Såg ett sent TV-program ikväll om munkarnas och studenternas uppror mot regimen i Burma för två år sedan.
Arma folk, så förtryckt, kontrollerat och förnedrat.

Må vi inte glömma dig!

Eftertanke

Efter en fin präst- och diakonvigningshelg är jag trött.
Somnade pang när vi kom ut till stugan i eftermiddag.

Samtidigt har det visst varit ett EU-val.
Men mest i bakgrunden i min värld.

Folkpiraterna vann höll jag på att säga.
Marit Pålsson ska ner till Bryssel och röja nu.

Jaja.
Det där händer i kulisserna.

Besöket från Church of England blev välsignat.
Tre hängivna, humoristiska herrar kom som en skänk från ovan och blev våra vänner.

I och med det besöket har vi nu ett nytt vänstift att bygga kyrkorelationer med,
det första icke-lutherska, vilket är spännande och säkert välgörande.

Måntro om det är nån annan än jag som älskar sådana här stiftshögtider.
Dum fråga, domkyrkan var faktiskt full med folk igår.

Men det här med att bygga relationer utåt och försöka hitta samverkanspunkter,
hur viktigt är det utanför vårt stiftskansli, egentligen?

Min chef brukar säga att stiftet ibland måste gå före och vara vägröjande.
Är det det vi har varit nu i helgen?

Att det nu var en anglikansk biskop med på sex medarbetares vigning till tjänst,
betyder det något i deras liv, för oss, för Church of England?

Jag hoppas det,
annars skulle jag inte jobba för det.

Den som lever far.se
som Ronny Eriksson säger.

Lincoln-gäster

Efter några tunga dagar på jobbet börjar jag nu flyta upp igen lagom till en av Härnösands stifts största årliga högtider, präst- och diakonvigningen i juni.
Helgen har inletts med att biskopen idag har haft en eftermiddag i stillhet med de sex kandidaterna. Själv har jag gjort klart för helgen, tvättat bilen (ett tecken på storhelg!) och sovit middag två gånger för att vara fräsch till ikväll.

Precis nu har jag kommit från Midlanda där jag hämtat tre gäster från England. Biskop John Saxbee från Lincolnstiftet har anlänt med två medarbetare som hedersgäster till vår vigningshelg. Vårt stift håller på att bygga en vänstiftskontakt med Lincolnstiftet. Biskop Tony har varit dit två gånger, och äntligen kunde deras biskop komma loss för ett besök hos oss.
Det var roligt skjutsa dem längs E4 denna stilla försommarkväll. Allt var så gudomligt vackert att de bara häpnade. De noterade de stora skogarna, alla trähus, och kvällsljuset fast klockan var över tio. Till och med två älgar stod och betade på var sitt ställe alldeles vid viltstängslet.
- Fantastic, absolutely magnificent! hördes omkring mig.

Vi körde en sväng runt stan och sen ut till Vårsta för a cup of tea before bedtime.
De var så nöjda, och då är jag det med.

Nu kan festen börja.

Obamas tal i Kairo

Idag har USA:s president Barack Obama hållit tal till världens muslimer.
Han räcker ut handen till fred, förståelse och samarbete. Och fast kristen, visar han respekt för islam och citerar t.o.m. Koranen, i och för sig väldigt taktiskt.

Efter att ha scannat igenom hans tal känner jag att han mycket klart anslår en ny ton gentemot den muslimska världen. Med många exempel visar han på den muslimska kulturens stora betydelse i världshistorien.Han markerar en ny politisk kurs när det gäller Israel och dess olagliga bosättningar. Och han erkänner muslimska amerikaners betydelse för Amerikas uppbyggnad och försvar.

USA är inte i krig med islam, säger han.
Det borde vara en självklarhet, men behöver kanske sägas. Särskilt efter 11:e september 2001. De händelserna har skapat fruktan och misströstan som endast har gynnat dem som inte ens erkänner mänskliga rättigheter.

Såg på nyheterna nu 19.30, där den mycket duktiga reportern Pernilla Edholm, (f.ö. mitt kära dopbarn från Fredrika) visasde ett reportage om hur Obamas tal har tagits emot i Mellanöstern.
För första gången så långt jag minns uttrycker intervjuade muslimer hopp och en strimma tilltro till Obamas och därmed USAs syften. Man är annars van att se förtvivlade araber skrika ut sitt hat mot den nation som ligger bakom all världens ondska.

Och som kristen hör jag för första gången på länge USA:s president uttala sig utan att jag vill gömma mig. Den här mannen gör mig faktiskt stolt över att vara kristen.
Till skillnad från påven och Obamas många företrädare.

Heja Barack Hussein!

Heja SKRUV!

Det är driv i det internationella engagemanget i Härnösands stift.
Ombudsrörelsen har planer på att lägga ned nuvarande verksamhet.
Kan låta märkligt, men det är faktiskt spännande.

Jag har idag varit på årsmöte med SKRUV-H som är stiftets ombudsrörelse för vår kyrkas internationella diakoni och mission. Och där diskuterades framtiden.
Vår kyrkas engagemang för det som förut hette Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen har nu fått nya förutsättningar. Dels har kyrkan slagit ihop SKM och Lutherhjälpen till ett gemensamt internationellt arbete under benämningen Hela världen. Dels stadgar vår kyrkoordning från år 2000 att lokalförsamlingen är vår kyrkas primära enhet. Det är på lokalplanet som allt arbete skall planeras, budgeteras och bedrivas, inte på stiftet. Stiften, alltså kyrkans distriktsorganisation, skall vara ett stöd för församlingarna att uppnå sina satta mål, inte föreskriva dem målen. Församlingen med dess kyrkoherde som verksamhetschef har därför ansvaret även för det internationella arbetet i församlingen. Tidigare betraktades missionen och lutherhjälpsarbetet som ett frivilligarbete för en god men ganska exotisk sak, som på ett särskilt sätt behövde stöttning. Nu betraktar vi det engagemanget som en självklar och normal församlingsverksamhet. Och vår kyrka uppmanar alla församlingar att satsa brett på frivilligarbetet för den internationella diakonin och missionen. Församlingarna satsar nu mer och mer på internationella grupper dit vem som vill är välkommen att engagera sig, för längre eller kortare perioder. Enligt det gamla ombudssystemet kunde du engagera dig bara genom att bli vald av kyrkorådet till missionsombud eller lutherhjälpsombud för fyra år. Idag söker vi smidigare och flexiblare lösningar.
Mot denna bakgrund är det ganska framsynt av stiftets ombudsorganisation SKRUV att diskutera sin egen dödlighet. Ifrån stiftets sida har vi signalerat att stiftet i framtiden kommer att arbeta mer församlingsfokuserat än tidigare för att främja församlingslivet där det internationella engagemanget är en del. Och då är det inte säkert att den gamla ordningen med en folkrörelseuppbyggd föreningsorganisation känns nödvändig. Kanske mer blir gjort om stiftet tydligare riktar sina främjandeinsatser direkt mot församlingarna? Kanske SKRUV- H kommer att läggas ned som ideellt nätverk i stiftet? Kanske inte heller Internationella rådet är det optimala sättet för stiftet att främja engagemanget? Vi har börjat samtala om det också.
Vi vet inte än men vi samtalar och ber om ledning.

Sen är det en annan sak att Svenska kyrkan fegar när det handlar om att tala om Jesus och lärjungaskap i missionsteologin idag. Vi talade om det också idag.
Men det är värt ett eget blogginlägg.

Vad SKRUV-H betyder?
Det namnet antogs för några år sedan som ett lekfullt arbetsnamn för de sammanslagna Rådet för mission och Rådet för Lutherhjälpen i Härnösands stift . Man visste redan då att det var ett interimistiskt namn. Men det var ett embryo och ett djärvt förslag till en rikstäckande nätverksorganisation, och den allra första sammanslagningen av sitt slag i Svenska kyrkan.
SKRUV-H betyder Svenska Kyrkans arbete för Rättvisa och Utveckling i Världen - Härnösands stift.
Dess motsvaritheter inom de andra stiften har idag ändrat namn till Hela världen i X stift, eller Föreningen för internationell mission och diakoni i X stift, t.ex.
Här diskuteras radikalare lösningar för att frigöra energi till själva jobbet i församlingarna.
Heja SKRUV!

Inger!!

Vi saknar dig, Inger!
Hela kyrkan saknar dig.
Och du finns inte längre kvar.

Jag är i Uppsala på internationell arbetskonferens.
Många vänner möts, men vi ser inte dig.
Många röster hörs, men inte din.

Här på hotellet nåddes jag 061124 av dödsbudet:
Död med din dotter i bilkrasch i Egypten.
Död med din dotter, men din man överlevde.

Satt ikväll och pratade om dig med mina vänner från Luleå stift.
Vi kände ett och detsamma: Du fattas oss, Inger!
Fast vi vet att du aldrig ville stå i centrum.

Ditt ljusa ansikte,
din ärliga förtröstan,
speglad i dina glada ögon.

Din långa erfarenhet i vår kyrka.
Dina otroliga kontakter åt höger och vänster, åt nord och åt syd.
Din självklara auktoritet i bönhus och katedral.

Ditt varma, lugna sätt att argumentera:
-Hur vore det om vi tänkte så här..?
-Jag tänker att man kanske också kunde göra så här...

Och din aldrig sviktande glädje och tilltro till det goda.
Vem skall nu bära den vidare?
Vem ska nu ge oss andra råd?

Du var den mest erfarna, den mest meriterade bland oss internationella handläggare.
Efter dig famlar vi och trevar efter riktningar: Hur skulle Inger ha tänkt?
Hela tiden i smärtsam saknad.

Fast å andra sidan, varför skulle du komma tillbaka?
Du sitter säkert på ett moln buret av himmelsk lovsång och funderar:
Du Gud, tänk om vi kunde göra så här..?

Hela världen-konferens

Är i Uppsala och deltar i Svenska kyrkans arbetskonferens kring det internationella arbetet.
Förmiddagen upptogs av två sömniga föredrag, men eftermiddagen kändes angelägen.
Hur ser det ut i stiften? Hur arbetar vi för att utveckla det internationella engagemanget i de olika stiften i Svenska kyrkan?
Alla stifts representanter fick berätta hur främjandearbetet är organiserat, och det visade att det ser väldigt olika ut runt om i Svenska kyrkan. Samtidigt märktes det att många står i samma frågor idag:
Har vi en överlastad organisation i stiftet?
Hur organiserar vi oss för att få bästa möjliga slagkraft?
Hur säkerställa lekmannainflytande och folkrörelseanda?

Svaren skiftade. Meningar bröts.

Roligt att brottas med vänner.

En dag för hela världen

Idag har jag fått vara med om två jättefina arrangemang för Svenska kyrkans internationella arbete.

I Härnösand ordnade domkyrkoförsamlingen och Härnösands landsförsamlingar en gemensam aktivitetsdag på torget. Ett tält sattes upp där man kunde få information om kyrkans internationella projekt, fyndigt åskådliggjorda. En skolklass hade målat flaggor på alla de länder där Svenska kyrkan har samarbetspartners. De bildade ett riktigt flaggspel under tälttaket. Där såldes prästost av ortens präster och där kunde man köpa lotter och startkort i Livsloppet, en tipstävling om jordens vattenförsörjning.

En utställning med info om kyrkans internationella arbete var uppsatt i konsthallen i gamla polishuset. Och där kunde man köpa en kopp rättvist kaffe. Varje timme sjöng körer, och appeller hölls från Nordeas trappa.

Biskop Tony inledde med den första appellen och Högsjö kyrkokör sjöng. Jag kunde inte låta bli att glida in i tenorstämman och sjunga med...

Många frivilliga gick omkring på stan och skramlade med bössor för Hela världen. Härnösands centrum myllrar av folk på lördagar, och torget är stans hjärta. Lena från Högsjö och Åsa från domkyrko som varit motorer i arrangemanget myste som solar. Annars var det minsann ont om sol. Det formligen vräkte ner snö, vilket tyvärr påverkade allt folk som vi hade tänkt skulle komma och myllra på torget...
Men vad gör det? Stämningen var på topp liksom känslan av att vi får vara med och göra något för andra och dessutom göra det tillsammans, som Svenska kyrkan i Härnösand.

Sen åkte jag med biskop Tony upp till Arnäs ovanför Örnsköldsvik, där vi bevistade ett jazzcafé i församlingshemmet. Även här var församlingens internationella grupp arrangör. En gång per termin anordnar de ett lördagscafé kl 14, en mycket lyckad satsning. Mycket folk kom, ca 120 pers. De betalade 100 kr i entré, vilket oavkortat gick till fasteinsamlingen. Lotter såldes liksom Sackeus-varor. En jazzkvartett underhöll och bjöd på ett energiskt och stämningsfullt Monica Zetterlund-program. Vi fick kortfattad och nyttig info om behovet av rent vatten. Och så ingick ett gott fika som internationella gruppen bjöd på. Ett enkelt och inkomstbringande koncept. De fick ju in 12000 kr till Hela världen.
Sen höll biskop Tony tio minuters Lördagstankar om Vänskap. Mycket tänkvärt.
Och jazzgruppen sjöng som avslutning en egen fin version av Jesus för världen givit sitt liv.

Som stiftsmedarbetare med fokus på de internationella frågorna kan jag inte annat än känna stolthet och glädje över det jag har sett bara idag.
Och jag vet att liknande Hela världen-aktiviteter görs över hela stiftet i dessa dagar.
Nästa söndag, Palmsöndagen, avslutas fastekampanjen.

Matchen

Första perioden var vår.
Vi körde massor av grejer från Britts källare till församlingsgården.
Satte upp bord och tejpade banderoller med Hela världen
och förberedde allt för dagens loppis.
Folk var vidtalade att skänka vinster och baka bröd till försäljningen.

Andra perioden blev motig.
Loppisen kom inte med i predikoturerna och inte heller i församlingens annons inför helgen.
Internationella gruppen som hade jobbat så inför den här dagen.
Och så skiter sig annonseringen helt och hållet, så när som på en pytteliten förstoringsglasannons i dagens tidning på väl undanskymd plats.

Vi kom igen i mitten av perioden och insåg att några ändå borde ha sett den
och några såg säkert veckonytt förra söndagen samt affischerna.
Fast vi får säkert bära tillbaka alla grejer till källaren efteråt. Och stoppa allt bröd i frysarna...

Tredje perioden.
En taggad internationell grupp möttes på morgonen. Inga sura miner.
Jag körde och hämtade Ulla med typ fjorton kassar med nybakat kaffebröd.
Tog kort på gänget före nedsläpp.
Sen kom det folk.
Det kom folk!
Och tittade och köpte vaser, ljusstakar, lampor, lotter, fula tavlor och fina tavlor och satte sig och skrattade kring kaffeborden och köpte Livsloppet-startkort och pratade och trivdes.
Och Tor pratade om rent vatten och vikten av ett sånt här frivilligarbete i församlingen och hur duktig gruppen varit osv.
Jag tänkte Yes! Mål!

Efter tre timmar kunde vi konstatera att vi fått in 10.600 kr till Svenska kyrkans internationella arbete.
Och allt bröd var som bortblåst, och bara ett par omöjliga grejer kvar.
Vi satte oss ner i omklädningsrummet och pustade ut med laget.
En sista kopp kaffe med gruppen och lite eftersnack.
Glada ögon, stolta miner.

Vi vann matchen trots allt.

Påven och sexualetiken

Påven har rest till Afrika och sagt sitt Nej! till en kontinent sjuk av HIV/AIDS.

Och hans män i Brasilien har bannlyst en mor vars nioåriga dotter blev gravid med tvillingar efter att ha våldtagits av sin styvfar. Modern såg till att rädda dotterns liv genom en abort och begick därmed en svår synd.
Styvfadern däremot fick snabbt Guds och kyrkans förlåtelse.

Jag undrar:
Hur kan människans reproduktion vara så helig att den alltid är viktigare än andra hänsyn?
Ser inte påven att den benhårda regeletiken kolliderar andra regler, typ kärleksbudet?
Vad är det som säger att de två embryon som flickan bar skulle vara mer värda än flickan själv?

Och varför måste alltid sex vara oskyddat?
Jo för att Gud ska få bestämma om det ska bli ett barn.
Det är inte människans sak menar man.
Men människan bestämmer ju i normala fall om hon ska ha sex:
-Vi gör det.
Genom det beslutet får miljoner levande sädesceller chansen att vinna loppet. Skulle paret däremot vänta till i morgon, så skulle alla de miljoner cellerna ha dött och ersatts av andra. Därmed kan man hävda att människan genom sina normala val i livet interfererar med Guds planer och bestämmer när det ska bli barn och inte.

De två katolska exemplen på olycksaliga etiska ställningstaganden visar på att kärleksbudet måste få vara korrektivet till alla andra etiska normer. En norm är inte god endast av den anledningen att den vill värna livet. Bara om dess konsekvenser i det enskilda fallet blir goda kan den anses god.
Påvens Nej till kondomer skyddar inte livet utan ödelägger livet för miljontals människor som av fruktan för Guds straff och kyrkans exkommunikation nu känner sig tvungna att ha oskyddat sex.

Vid ett av mina första besök i Sydafrika för några år sedan besökte jag Cape Orange-stiftets domkyrkra S:t Paul's church i Kimberley. På en pelare i kyrkan hade man "spikat upp några teser", dvs tejpat upp en affisch med den lutherska kyrkans HIV/AIDS-policy. Ju mer jag läste, dess mer fylldes jag av vördnad och beundran inför denna lilla kyrka.

Affischen varnade för HIV/AIDS-epidemin med ett ABCD:
A means Abstinence. Avhåll dig från sex om du inte är säker.
B: Be faithful to your partner in marriage.
C: Use a condom for safer sex.
D: Remember that AIDS can lead to Death as there is no cure.

Här bryter kyrkan medvetet mot flera tabun i den afrikanska kulturen. Hon gör det därför att Kristi kärlek tvingar henne. Hon ger rättframma råd utan att hymla och gör det av omsorg om sina små.

Längst ned på affischen stod ett gott Gudsord ur Romarbrevet: "Nothing can separate us from God's love." Som en själavårdande hälsning mitt i AIDS-ångesten.

När såg jag senast en utmanande affisch i domkyrkan här hemma?
Nej, vi ska ju vara så politiskt korrekta, så vi tiger där vi kanske borde tala.
Hade Sydafrikas lutherska kyrka velat smöra makthavarna, hade den sagt att epidemin nog inte alls var så farlig, och att en man alltid har rätt till sex med sin fru, och förresten med alla sina fruar, dvs med vem han vill.

Men här tar man ställning för det utsatta livet genom ett svårt etiskt och kulturbrytande ställningstagande.
Heder åt en sådan kyrka!

Församlingsbesök kring mission

Under kvällens snöyra har jag varit på ett församlingsbesök och talat om Svenska kyrkans internationella arbete. Det gläder mig att acceptansen är så hög för sammanslagningen av det världsvida arbetet till ett gemensamt och även för benämningen/mottot Hela världen samt den gemensamma loggan.
Det jobbas på ute i församlingarna för årets fasteaktion som handlar om behovet av rent vatten på vår jord.
Inte en suck hördes ikväll om varför vi övergett namnen Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission. Utan bara Tut, tut!
Skönt.

Och så är det så roligt att få prata om vårt uppdrag i Guds mission.
Att mission är hela kyrkans uppdrag att vårda och värna Guds skapelse, att vittna om Jesus Kristus, samt att bygga församling och kyrka till dess han kommer åter.
Kyrkan är missionell.

Jag ska blogga om det nån kväll.
Nu är det alldeles för sent för såna djupheter.
Godnatt.

Hela världen-dag i Vemdalen

Idag har jag lett högmässan i Vemdalen inne i Härjedalen.

Där mötte en förväntansfull församling i en vacker liten kyrka i vinterskrud
med en stor, vältränad kyrkokör t.o.m.
Min pappa som var kantor där på 40-talet måste ha fröjdat sig i sin himmel över att kyrkosången ännu blomstrar i hans gamla församling.
Det kändes härligt att få leda gudstjänst igen. Det var länge sedan.

Efter gudstjänsten samlades en skara representanter från Härjedalens församlingar i Vemdalens lilla mysiga sockenstuga. Där ledde Elisabeth, Åsa och jag en eftermiddag kring Svenska kyrkans internationella arbete. Tidigare har jag haft liknande dagar i Sollefteå, Sundsvall, Örnsköldsvik och Östersund.

Det var inte svårt att får igång diskussioner bland deltagarna. Vi försåg dem med missionsteologi, en redogörelse för varför Lutherhjälpen och SKM nu slagits ihop, och vad Hela världen är och inte är i det sammanhanget. Vi visade Hela hela världen-filmen och förklarade Svenska kyrkans insamlingspolicy, och hann även med att inspirera till lokala ideella satsningar och samverkan för vår kyrkas internationella arbete.

I och med denna dag kan jag konstatera att Härnösands stift under årets början har nått c:a 275 intresserade och engagerade församlingsmedarbetare, anställda, förtroendevalda och frivilliga med vårt angelägna budskap.
Och gensvaret har varit mycket stort.
Vi får vara tacksamma.
Mycket tacksamma.

Blott en dag

Idag har jag jobbat klart inför lördagens Hela världen-dag i Östersund.
Och skrivit ett paper om hur stiftet ska främja det internationella engagemanget.
Men i morgon ska jag vara ledig.

Får se hur det går.
Är inne i en uppladdning inför tre större begivenheter nu under februari:
En biskopsvisitation i Timrå, en biskopsvigning i Sydafrika och ett prostmöte i Rom.

Kan kännas stressande och nervöst.
Men - Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Jag tror jag ska spela lite piano i morgon.

Ledarskap

Efter en underbar dag tillsammans med kyrkfolk
engagerade i Svenska kyrkans internationella arbete
känner jag en tacksamhetens lust att skriva några rader om engagemang.
Det har varit enormt berikande att se hur hundra frivilliga har låtit sig peppas, uppmuntras, motiveras och utrustas som hemmamissionärer för kyrkans världsvida uppdrag.

Engagemang föder engagemang.

Engagemang smittar.
Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Det märks på en medarbetare om hon brinner för saken.
Det märks på prästen om han tror på sitt budskap.
Det känns om skatten ligger någon annanstans än i Jesus.

Vi kan inte anställa fram brinnande hjärtan.
De måste röras och tändas. Ett efter ett.

Som i Gullänget idag.
Ansikten som förbyttes från skepsis till Yes.
Själar som sken upp åt att vi ännu får tro att Kristus är uppstånden.
Vanliga kyrkbesökare som fick ett nytt hopp
och en känsla av sammanhang.

Och ledarens roll?

Vara möjliggörare i sin församling.
Inte vara solist i hockeymatchen utan en lagspelare
som gläds när någon annan får göra mål
och låta hela laget kamma hem vinsten.

Vi anställda måste se till att de andra får plats på plan,
inte kräva allt ljus på oss själva.

Efter Hela världen-dagen i Örnsköldsvik
kom jag lycklig hem och lagade mat till hustrun
som så småningom kom hem från sinnesrogudstjänsten i domkyrkan.
Efter middagen och efterpratet hamnade vi framför teven
och såg filmen Såsom i himlen.

Där,
där har jag mitt ledarideal.!

Körledaren!
Möjliggöraren.

Den vars ledarskap syftar till att ge gruppen största möjliga självförtroende
och locka var och en att ge sig hän för det gemensamma målet.
Körledaren måste vara professionell i att få människor att öppna sig och ge det bästa de kan.
Körledaren ska se individens plats i helheten såväl som helhetens överordnade betydelse.
Endast med en hängiven, ärlig och människonära ledare kan en grupp växa.

Sådana anställda behöver vi i Svenska kyrkan.

Hela världen-helg

Efter två dagar med utbildningar för 80 intresserade
känner jag att vi är på gång med något viktigt.
Flera gånger har jag fått det bekräftat,
att den syn på missionen som vi framför är relevant och viktig.

Idag var jag i Sundsvall och talade.
Mötte engagerade medarbetare kring frågan om kyrkans internationella arbete, det som vi tidigare har kallat Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission.
Jag tror på förändringen, att de gamla beteckningarna har ersatts av en ny.
Nu arbetar vi för en enda organisation, ett enda "varumärke": Svenska kyrkan.
Hörde ni på mediernas rapportering från Gaza nyligen? Där sades att Svenska kyrkan hade folk på plats och vädjade om stöd till Gaza.
Hade det varit för ett år sedan, så hade man rapporterat om att Lutherhjälpens utsände vädjade om stöd. Nu framgick klart att det var Svenska kyrkan som stod bakom. Och den vädjan om gåvor som framförts har gällt Svenska kyrkan och ingen annan organisation.

Det nya nu är att vi har avskaffat de gamla varumärkena Lutherhjälpen och Svenska kyrkan mission och ersatt dem med en gemensam beteckning, Svenska kyrkan - Internationellt arbete. Som slogan eller motto för det arbetet proklamerar kyrkan: Hela världen! Dvs hela världen är föremål för Guds omsorg och Guds mission idag. Och - vår uppgift är att hela världen.

Det här är jätteintressant. Jag tror jag måste skriva ett blogginlägg enkom för att beskriva den härliga missionsvision som nu tar form. Om nu nån är intresserad. Annars skriver jag nog ändå.
Men just nu är jag trött och nöjd med denna dag under Guds himmel.
Tack för denna helg!

Hela världen

Vad är det som får femtio pers att offra en lördag
och komma till församlingsgården i Sollefteå?

Vad är det som får fyra medarbetare att komma
och genomföra en inspirationsdag med full entusiasm?

Deltagarna kommo från öst och väst, Ådalsliden, Högsjö, Ådalsbygden,
och en stor skara från Sollefteå och Långsele stora pastorat.

En heldag kring vår mission i den världsvida kyrkan,
ett satsning i stiftet på att lansera det nya Hela världen-konceptet.

Dagen blev till synes hellyckad.
Jag tror vi smittade dem rejält om man får uttrycka det lite vanvördigt.
Vi åkte hem djupt tacksamma.

Och i morgon gör jag detsamma i Sundsvall, dock utan Åsa,
som nu några dagar väljer barnbarnet före hela världen.

Klokt av henne.

Ikon

Idag har jag inga visdomsord eller lustiga enekdoter att förtälja.
Är bara nöjd och trött efter en god arbetsdag.

Höjdpunkten var att få gå till en ikonmålande församlingsbo och välja en ikon som avskedsgåva till vår avgående vänstiftsbiskop i Sydafrika. Det blev en Christos Pantokrator, alltså en Jesus-ikon. Den kommer att välsignas genom att ligga på altaret under en mässa innan vi åker ner till biskopsskiftet om några veckor. Sedan kommer den förhoppningsvis att hänga på den konstintresserade biskopens vägg i Kapstaden och påminna honom om oss, men främst om Jesu kärlek.

President Barak Obama

Idag har världen fått en ny president. Så känns det.
Jag har suttit klistrad vid teven sedan jag kom hem.

Vilket installationstal!
Det kändes som om han beslöt sig för att göra verklighet av Martin Luther Kings Dream,
och som John F Kennedys retorik.
Det känns som om en ny ledare med resning i tanke och visioner.

Mycket av erkänsla åt landets och sina egna förfäder.
Och en klarögd blick för USA:s utmaningar internt och i världen.
Beslutsam manade han nationen på fötter för att ta itu med jobbet.

Vilken dag för alla slavättlingar,
att höra och se en svart man tala som nationens president!

Ingen triumf i hans tal, men mycket stolthet.
Ingen arrogans mot sina motståndare, men auktoritet,
parad med värdig värme , lugn och omsorg
på hans läppar, i hans ögon och i hans uppträdande.

Han till och med eskorterade sin företrädare George W Bush till helikoptern efteråt.
Om det fortsätter som det idag har börjat,
så finns det ännu hopp för vår värld.

Bara ingen galning...!
Gud bevare.

Hela världen

Har idag suttit som sekreterare i stiftets internationella råd. Det låter tråkigt, eller hur? Men det är det inte. Det är en ren förmån att få sammanträda med en skara på tio entusiaster vars hjärtan klappar för den världsvida kyrkan. Vi fick ett spännande samtal om Hela världen, dvs den benämning som ersatt Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission.
Tänk att dessa namn betytt så mycket för kyrkfolket, Lutherhjälpen och Missionen. Hur många har inte trott att de namnen stått för fristående betrodda biståndsorganisationer men kyrklig anknytning. Och visst har de det, men för många år sedan. Men efter år 2002 har de helt ersatts av ett gemensamt nationellt organ, Svenska kyrkans nämnd för internationell mission och diakoni, som fattar alla beslut rörande både Lutherhjälpens och SKMs och EFS internationella frågor.
Nu har Svenska kyrkan tagit steget fullt ut och erkänt att Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission inte längre finns. Därmed har man beslutat om en namnändring till Svenska kyrkan - Internationellt arbete. Och som slogan eller benämning används mottot Hela världen.
En bra och träffsäker namnändring tycker jag.
Vi kan byta namn på banker och länder från en dag till en annan...
Vi kan byta bostad, bil, och lagar och kungar utan problem...
Då kan vi nog klara det här med.