Sista semesterdagen

Väcks i gryningen av tranorna som tutar för en snar avfärd söderut.
Dom ger sig nog iväg endera dagen så fort deras kompisar drar förbi i skyn.

Vi väljer att stanna på altanen den sista semesterdagen.
I stället för att åka till kyrkan lyssnar vi på radiohögmässan.
Det ger mycket. Kyrkoherde Olle Carlsson predikar så att det känns.
Sällan har en präst känts så avspänt äkta och fylld av sitt budskap.
Han har något av Jonas Gardells enkla men träffsäkra teologi: Gud älskar dig precis som du är, för hans kärlek är gränslös.
Tack för det.

Dagen är varm, 26 grader i skuggan. Vi badar flera gånger. Och läser. Jag är mitt inne i en tegelsten vid namn Karolinernas kvinnor av Elsi Rydsjö. Mycket fascinerande och gode långt från Heidenstams Karolinerna. Allt som tidigare endast män lovsjungit eller kritiserat berättas här helt ur kvinnoperspektiv. Det känns som om jag lär mig en del.

Sen är det ju som det är den sista semesterdagen. Lite smådeppigt. Men det blir nog bra när man kommer igång. Och vi behöver inte överge vårt stugparadis på länge än.
Som tur är.

Mission completed

Ja, nu är sommarens projekt avklarade.
Är det någon som behöver hjälp med att göra en altan eller en trappa till farstubron, så säg bara till. Här har vi erfarenhet.

Igår fick jag hjälp av sonen att skruva ihop en enkel men helt perfekt farstutrappa.
Så nu är det slut på att kränga sig upp två steg en halvmeter i taget när vi ska in.
Slut på att okontrollerat ramla ut på gräsmattan när vi ska ut.
Nu skrider vi värdigt uppför och nedför trappan som änglarna i Jakobs dröm.

Har dessutom varit och köpt ett antal Ölandstok som vi ska kanta altanen med.
Ska snart lägga ut bilder på det hela på den andra bloggen, http://www.janasa1.blogspot.com/
Ärligt talat så har här blivit riktigt fint i sommar.

Och nu går vi emot semesterns sista helg.
Känns faktiskt riktigt okey.

Fast inte har jag hunnit sitta och tänka och skriva dikter i sommar inte.
Det är ju faktiskt därför man bygger altaner eller broar!
För att man som den store tänkare man är lätt ska kunna möta naturen,
sitta där och göra viktiga livsreflektioner - eller..?

Men okey - det får väl bli nästa sommar då.
Hittills har vi bara hunnit fika och äta och umgås med barn och vänner där...

Fast - det kanske i längden betyder mer än aldrig så djupa dikter?

Slutcrescendo

Semestern går mot sitt slut.
Nu har vi fullt hus med barn, barnbarn och syskon som kommer och far. Det är roligt och hör verkligen sommaren till. För närvarande har vi sonen och hans familj här.
Idag har vi plockat blåbär med Elsa 2 år, och hon har bakat blåbärskaka med Åsa.
Elsa har också visat Farfar sin necessär: Faffa, titta Elsas jesuskär!
Och ikväll har vi bjudit mina två systrar på middag med självklar efterrätt.

Jag måste också bekänna att jag har gripits av sommarens andra hybris-anfall,
farligare än svininfluensan.
Jag och Mattias har börjat rita och skotta för en förstutrappa till stugan.
Till och med varit och köpt material, så i morgon eftermiddag ska jag gå upp och gå ner och gå upp igen på en riktig trappa till min egen ägandes stuga.

Semestern bygger upp sitt slutcrescendo som den bästa symfoni.

Tio dagar kvar

Tvätta semestertvätten.
Sen järnet ut till stugan.
Sitta i solen på altanen och lösa korsord.
Och ikväll glida ner i ljum sjö för en simtur.

Det gäller att ta vara på tillfällena.
För nu är det bara tio dagar kvar av semestern.

Fyra veckor

Så har vi då tagit farväl av barnbarnen och är ensamma i stugan.
Det var ledsamt att säga hej då till dem som nu flyttar till Amerika.
Men också till dem som stannar inom landet.
För det känns som om dom rycks ur ens famn.

Vi har fått ett tröstande kaffe hos våra kära grannar
och sen åkt ut till stugan,
där den stora tystnaden har mött oss och hälsat välkommen.

Nu har vi fyra veckor framför oss av idel lugn och ro.
Samt knog med altanen.

Tack för det.

Sommar-ritual

Under dagen jobbar jag mig ner till skrivbordsskivan!
Slänger gamla papper, skriver de sista mailen,
sorterar de sista högarna.

Därefter vidtager en högtidlig rituell tvagning.
Under den fyrtionde minuten före semesterns inbrott
ses en enmansprocession skrida bort genom korridoren

och tillbaka
medförande en av såpa indränkt trasa
och siktet inställt på skrivbordet.

Mässande på passande toner (typ Jag tror, jag tror på sommaren...)
bestryker en offerpräst sitt altare med såpa och torkar bort vintern och våren
för att ge plats åt sommaren och ledigheten och en god äring.

Hoppsan vad trasan blir smutsig.
Reningen är uppenbarligen av nöden.
Men snyggt blir det.

Offret av ordning, såpa och vällukt är fullgjort.
Processionen skrider tillbaka genom korridoren
lämnande gårdagen i ett mörkt och tyst rum.

Under största allvar knappas, ristas stororden in på dataskärmen:
"Jag har semester och är åter 10 augusti.
I have summer vaccation and will be back on Aug 10. / Jan"

Likaså vänder sig offerprästen emot telefonen,
lyfter luren mot himlen och knappar in kod 6:
Semester. Se-mes-ter!

Utgångsprocession
till tonerna av
Intåg i Sommarhagen.

Kul och välsignad

Idag ledde jag alltså högmässan i domkyrkan.
Det var kul.
Får man säga så?
Borde det inte heta välsignat? Det var en välsignad gudstjänst.
Det var roligt att vara församlingspräst igen.
Om gudstjänsten sedan gav någon något så var den kanske välsignad.

Johannes döparen visade sig för oss och pekade på Jesus.
Och Jesus visade sig för oss och pekade på vikten av att söka Gud som söker oss.

Sedan körde Åsa och jag till Stockholm.
Åsa ska på en veckas UGL-kurs, och jag på en veckas semester.
Kör i morgon åt sydväst till dotter K på västkusten.
Det blir också kul.
Och välsignat får vi hoppas.

Sista dagen vid poolen

Idag blåser det över Gran Canaria.
Det är uppbrott i luften.
Många ska hem idag, och vi åker kl 5 i morgon bitti.
Så det gäller att ta vara på dagen, som Cecilia sa i sin kommentar igår:
Inte sitta här vid datorn utan ut och grilla!

Jo jag ska strax samla mod och gå till poolen.
Nu har jag läst ut Gardell, så det blir mycket sudoku idag.
Hoppas vi slipper vattengympan.
Den är bra men känns också lite larvig.
Jag menar, tänk er fyrtio damer i varierande ålder och så två karlar, varav den ene är jag och den andre är en yngre pojkvän klart itvingad av sin tjej.

Jag glider ner från grillen vigt som ett sjölejon från klippan, helt frivilligt tror jag
och gör pensionärsgympa i vattnet som om jag inte hade min värdighet att tänka på!
Helt glömsk av det faktum att jag är biskopens adjunkt står jag där i vattnet och hoppar och viftar med armarna. Det är otroligt vad en människa kan förfalla under en charterresa.

Rätt snart är jag ensam karl i vattengympan. Den unge pojkvännen skakar på huvudet och börjar crawla runt i stället. Gympan är alldeles för töntig för honom. Men jag fortsätter och inser att utan denna gympa skulle jag inte få någon gympa idag. Detta är vad som bjuds. Och jag kan inte crawla så snyggt som han heller utan drar bara åt vänster hela tiden och med en vildhet som om jag hade ett stim hajar efter mig. Nej jag fortsätter hoppa och vifta och böja och sträcka.

Uppe på torra land står en ung tjej och skriker till varje gång vi ska göra en ny rörelse. Ingen hör vad hon säger men hon visar som tur är. Men varför tänker inte dessa gympaledare på att vi står nere på sjuttio famnars djup och försöker följa hennes rörelser, vilket går lika långsamt som när man drömmer att man springer. Vi har ett fasligt schå att hålla takten.

Takten ja. Det är dunkadunkamusik som gäller, uppfordrande och bra.
Till slut går det riktigt bra att få ihop det hela, och sen tror jag att jag är ung och vacker och viktllös och på ett härligt disco.
Ja käre..!

Nej hoppas vi slipper vattengympan idag.
Vi höres.

Charter!

Jag måste bara få säga det.
Jag älskar charter.
Det passar mig precis att bli slussad från det ena till det andra och hamna dit jag ska utan att egentligen anstränga mig. Ut ur landet, in i ett annat. In i buss nr 17 som står däär borta.
Man forslas i rasande fart i natten till sitt hotell som heter Sunprime Playa Riviera Sea Marina Canary Beach Exclusive Hotel Resort eller nåt sånt, och där står en vänlig människa och tar emot fast klockan slagit tolv.
- Välkomna till Sunprime Riviera. Ni är få se nu, Sjöberg, eller hur? Ja på det här hotellet talar alla svenska utom nattvakten. Här är er nyckel. Frukosten serveras från kl 7.30.
Man får ett hotellrum med balkong och havsutsikt (enligt förhandsvalet).
Installerar sig och inser att wow, det här blir bra.

På morgonen uppstår charterdagens enda kritiska moment. Kampen om solstolarna.
Enligt hustrun är det Absolut Nödvändigt att vi bokar våra solstolar före frukost. Annars kan Våra stolar bli ockuperade av nån ohyfsad typ som bara tänker på sitt eget bästa!
Alltså går man ut med sitt badlakan och lägger det på poolens Allra Bästa stolar.
Och när den striden är vunnen, kan man i frid äta sin frukost.
Man följer helt enkelt pilen Sunprime Breakfast och hittar där världens frukostmeny. Äter för hela dan, fil ägg och bacon och tropiska frukter och jag vet inte vad.

Sen packas ryggan med vatten, böcker, sudoku och keps och solglasögon.
Och så vidtager den stora smörjelsen.
Med solfaktor 200 typ gnor man in sig så att solen inte ska ha en chans.
En intelligent fråga blir ju då, varför man alls ska ut i solen.
Men det gör man.
Kladdig som en fläskkotlett i marinad plaskar man ut till poolen och fläker ut sig på grillen.
Och sen är det bara sååå bra!