Internutbildning

- Välkomna till den här delen av handläggardagen!
Den ska handla om IM och Menu ("mennjo"), som ni alla har fått installerat på era datorer.

Öh, jaha? - om IM och Mennjo..?
Vad tusan är IM och Mennjo?
Det låter som om vi borde veta det redan.

- Om ni slår upp första sidan så hittar ni vårt fakturahanteringsprogram.

- Nej, där står det bara IM.

- Ja, just det. IM betyder ju som ni alla vet Invoice Manager.
För att ni ska hitta en faktura som ni söker kan ni söka på ert referensnummer eller på er webbsignatur.

Jaha, när söker jag en faktura? Försöker i stället bli av med dom.
Och vad är referensnummer? Webbsignatur??
Är det bara jag som är korkad här!!

- Bla bla bla.
En massa klokheter. Och intelligenta inlägg från riktiga stiftsadjunkter.

- Och nu ska vi titta på Menu. Det programmet hjälper er att göra analyser av ert periodsaldo och att ta ut resultatrapporter, så att ni hittar era leverantörer.

Fattar inte mycket. Har så vitt jag vet bara en leverantör och det är vaktmästaren, som kommer med brev och paket. Och honom hittar jag lätt.
Men jag försöker lyssna, för jag anar att det inte är hela sanningen.

Ja, så fortsätter det, allt under det att en bedövande känsla av inkompetens förmörkar pastor Sjöbergs annars så ljusa sinne, och till och med ger honom en släng av akuta inlärningssvårigheter.
Och detta trots att våra ekonomer gör allt de kan för att vara pedagogiska.

Nödrop:
Före lunch handlade dagen om kommunikation. Att vi ska akta oss för att tala Kyrkiska i vår kontakt med omvärlden. Så att människor förstår vad vi menar, på sitt språk.
Kan inte stiftet också tänka på oss som inte begriper Ekonomiska?
Hur vore det med lite hemspråksundervisning?
... Ekonomidatafakturahanteringsrapporter på kyrkiska, kanske?

Sensmoral:
Tack Gode Gud att det finns människor som kan datorer och ekonomi,
och för deras osvikliga tålamod med oss gamla kyrkstötar!

Vilodag

Sova ut ordentligt.
Läsa igenom Norrlands akvavit på förmiddagen.
Stiga upp först till kyrkkaffet.
Ta en långpromenad.
Inte göra något vettigt på hela dan.

Vila från almanackan
vila från kyrkan
vila från telefonerna
vila från alla ljud
vila t.o.m. från all musik

Bara vara där i Kana,
gäst på bröllopet
inte ens synas
inte oroas för serveringen

Vila i en visshet
Han gör det,
vatten till vin,
medan jag vilar
nära

Ledig lördag

Vi har varit lediga idag,
och Linda har åkt tillbaka till USA.

Vi har löst melodikrysset, och det var lätt.
Behövde bara ett par googlingar.

Vi har varit till en arbetskamrat som nu avflyttar från stan
och druckit pulverkaffe och beundrat hennes katt.

Systern har tittat in, brunbränd och fräsch
efter att ha firat nyår med make och barn i värmen.

Jag har avvärjt alla tankar på jobb och måsten,
har spelat lite Mozart, men mest jobbat med släktregistret.

Har lagt in typ hundra släktingar och njutit av det.
Som om någon i framtiden skulle fråga därefter.

Varit ända ner till sjuttonhundra fyrtiofem
då förfäderna kämpade för brödfödan.

Så nu ikväll är rummet fullt av alla de gamla
som lämnat men ändå inte lämnat.

De skulle bara veta hur bra jag har det,
och att jag bugar mig av vördnad.

Ledig dag

Wow vad jag är ledig.
Sov till elva och slapp hundens morgonpromenad
just den morgon då det var 20 minusgrader.
Bra timing.

Har burit upp jullådorna, julmattorna, jullyktan och julbocken på vinden.
Har läst tidningen och Kyrkans tidning i lugn och ro vid en kopp kaffe.
Händer aldrig annars på en vardag.

Har spelat lite Mozart.
Så än så länge håller sig dagen till min önskade plan.
Och ikväll ska styrelsen för vår bostadsrättsförening sammanträda och äta middag tillsammans. Det blir skoj. Dom är så härliga människor.

Trevlig helg!

Jag har jobbat klart inför helgen.
Den ser ut att bli en betydligt lugnare helg än förra.
I morgon fredag är jag helledig och kan göra vad jag vill.

Vad nu det innebär.

Vad vill jag bortsett från min yrkesroll?
När man har jobbat järnet så länge,
så tror man lätt, att denna roll är den jag har och är.

Jo visst, jag är stiftsadjunkt med ansvar för min biskop
och för stiftets internationella kontakter.
Men är det allt?
Nej, innanför och bakom och under min stiftsroll
känner jag av en man, sextio år fyllda,
som är mer än summan av sina arbetsprestationer.

Om jag skulle lyssna till honom,
skulle morgondagens lediga dag komma att handla om
att skriva, föra släktregistret, andas frisk luft, spela Mozart på pianot.

Men mest troligt kommer dagen att handla om något helt annat.
Ett är säkert, jag är trött och behöver koppla av.

Bombad julgransplundrare

Idag är jag dagen efter.
Dvs trött,
mycket trött.
Det har varit så mycket roligt på sistone.
Även glädje är tröttsam på något sätt.

Jag arbetar förmiddagen men går sen hem.
Där står julgranen och vill ut.
Och alla julprydnader som vi radat upp och nu köar till jullådan.
Börjar med jullådorna
men det går så långsamt
att jag snart befinner mig på sängen under en filt.
Sedan följer en timme nästan över på andra sidan,
medan bilder sköljer hjärnan.

Därefter går det fortare.
Ner med julen i lådorna
och ut med granen.
Glitter, pumlor, ljus och stjärna.
Den fråntas alla medaljer.
Sist sågar jag nesligen ner den och stoppar den i en plastsäck.

Mitt i barrgrönskan på golvet leker hunden med min sop.
Sopkvasten är mycket farlig och gör ständiga utfall mot honom.
Så det gäller att vara beredd på flykt.
Gissa om det tar tid med barrmattan?

Efter styckmordet bär jag ut liket till garaget
för vidare befordran till skogs.
Ett tragiskt öde för en så speciell julgran.
Påminner om det jag skrev i december om köpet.

Och nu är glada julen slut slut slut.
Skönt,
efteråt.

Hela världen Pilotkurs

I två dygn, från prästvigningen i söndag till idag har vi varit samlade, 17 personer från stiftets olika hörn för att lära mer om och peppa varandra för vår kyrkas internationella arbete. Dagarna har varit lika roliga denna gång som vid kursens del 1 i oktober.
Vi har satt ihop program till fem Hela världen-dagar som nu skall hållas på olika håll i stiftet. Till de dagarna hoppas vi förstås att folk skall vallfärda från församlingarna. Syftet är att ge information, bakgrund och idéer, så att det blir spännande att tillhöra den världsvida kyrkan och engagera sig för den här hemma.
Men efter denna rivstart på året ska jag nu ta det lite lugnare några dagar.
Jag ska bara göra lite reklam för vår satsning om någon är intresserad:

Härnösands stifts Hela världen-dagar kommer att gå av stapeln
24/1 i Sollefteå församlingshem 9.30-15
25/1 i Sundsvalls Kyrkans hus 13-16
31/1 i Gullängets kyrka, Örnsköldsvik 9.30-15
7/2 i Marielundskyrkan, Östersund 9.30-15
1/3 i Vemdalens kyrka och sockenstuga 11-15

Anmälan till karin.maddox@svenskakyrkan.se

Julkampanjen

Svenska kyrkan har nyss avslutat en julkampanj för sitt internationella arbete. Hur mycket som har samlats in vet vi inte än, men insamlingen är bara halva kampanjen. Lika viktigt har det varit att informera om vad vår kyrka gör. Genom vår kyrkas kontaktnät med andra kyrkor världen runt har vi en möjlighet att snabbt och med kraft göra gemensamma insatser vid plötsliga händelser, eller göra gemensamma uttalanden angående orättfärdiga strukturer. Nätverket ACT, Actions by Churches Together, tillhör den ekumeniska familjen kring Kyrkornas världsråd. Våra julinsamlingspengar går nu till de projekt som Svenska kyrkan åtagit sig att ansvara för i detta stora nätverk. Eller till långsiktiga samarbetsprojekt tillsammans med någon av våra partners i syd.

Något jag uppskattar med Svenska kyrkans internationella arbete är dess insamlingspolicy. Vi sätter in våra missionskollekter på ett 90-konto, vilket borgar för en trovärdig kontroll av att allt går rätt till med planering och uppföljning av de satsade medlen. Och kyrkans administrationskostnad kring 14% är en mycket bra siffra. Kontroll, säkerhet, revision och uppföljning måste få kosta 14% av de insamlade medlen om vi skall vara trovärdiga.

Svenska kyrkan skickar inte ner filtar, kläder och sånt till nödlidande, utan skickar ner pengar så att våra ekumeniska partners därnere kan skaffa fram detta i närområdet. Detta borgar för att behoven tillgodoses bättre än om vi här uppe långt borta skickar det vi tror behövs. Träffsäkerheten är större på närmare håll.
Dessutom vill vi inte förstöra den inhemska produktionen av t.ex. kläder. Om vi skickar kläder till fattiga länder, förstörs deras egen textilindustri genom de dumpade priser som de skänkta kläderna betingar. Och en annan sak, vi förnedrar mottagarna genom att göra dem beroende av gåvor.

En annan sak som jag uppskattar är att Svenska kyrkan satsar på att hjälpa ett helt samhälle i stället för ett utvalt fadderbarn. De familjer som blivit utvalda till att ta emot hjälp till sitt barn genom fadderbarnsgivande får snart problem med sina grannar och sin by. Avundsjuka och utfrysning kommer som ett brev på posten för en sådan familj. Jag tror att fadderbarnsverksamhet verkar vara till mer för givaren än för mottagaren. Jag är glad att vi inte längre stöder de fattiga på det sättet utan satsar på att utveckla den enskilda människan i hennes sociala sammanhang i stället.

En bra sak till är att vi numera uppmanas till stolt lojalitet med vår egen organisation. Svenska kyrkan är i all sin brist med i många oerhört viktiga projekt i nära samverkan med våra systerkyrkor i andra länder. Vår hjälp når fram tack vare att vi har dessa nära relationer. Jag ser ingen större anledning till tvivel på vårt internationella arbete. Det är transparent, övervägt och långsiktigt.
Och även om inte allt är guld som glimmar i vår verksamhet, så känner jag stolthet över vår kyrkas policy i arbetet för att hela världen.

En hejdundrande stiftsdag

Först prästvigningsmässa i domkyrkan runt tre nya präster.
En gästande kör som sjunger underbart och lyfter vår lovsång.
Glädjen i kyrkbesökarnas ögon,
glädjen bland oss framme i koret.

Efteråt ett varmt handslag och ett tack från en av mödrarna,
djupt berörd och tagen av högtiden.
Lyckan i de nyvigdas ögon.
Landsortskörens stolthet efter debuten i stiftets domkyrka.

De hitresta från universitet och pastoralinstitut
som kände att de fick vara en del av vårt stift idag.

Och församlingarna som nu får var sin nykläckt präst med sig hem.
Glada kyrkoherdeögon fast detta innebär jobb för dem.

De personliga assistenterna,
stolta och glada åt hedersuppdraget att stå fadder åt sin kompis.

Helt omtumlad efteråt konstaterar jag att allt verkar ha avlöpt väl,
ja kanske till och med gett många ett möte med den Helige och Varma.

Snabbt hem och byta kläder och väska, köra rally till kursgården,
där jag sätter igång en pilotkurs i internationellt arbete i församlingarna.
Sexton förväntansfulla från stiftets alla hörn.
Eftermiddagen blir fylld av intensiva föredragningar och samtal.
Stämningen inte alls lika kall som huset. Tvärtom.
Skratt och skoj och allvarliga tankeställare till varandra.
Bibelbläddring och mindmap på tavlan
och S-E:s kluriga bibelutläggningar.

En känsla av att höra ihop, vara syskon,
känna varandra fast olika, dela samma uppdrag, samma förtroende.
Och veta, vi ska sedan ut och dela med oss till de andra.

Hur mycket glädje får en dag egentligen innehålla?
Dödströtta och nästan svimfärdiga av alla välsignelser
dråsar vi till sist in bakom vår egen lägenhetsdörr.
Jag häller upp en kopp värmande kvällste
och låter Bachs solocellosvit nr 1 sortera dagens bilder.

Prästvigningshelg

Vilket underbart arbete jag har!

Jobba järnet i en månads tid för att ge tre blivande präster en fin vigningshelg. Ringa, maila och fråga och planera vem som ska göra vad och vilka psalmer vi ska sjunga, vem som ska läsa evangeliet och var i programmet kören ska sjunga.

Förklara hur dom tre ska gå och stå och när dom ska gå fram och när dom ska gå tillbaka, och att dom ska knäböja och bara ta emot när biskopen och de andra lägger händerna på och ber.

Få hjälp av domkyrkans vaktmästare och diakon till att öva nattvardsdukningen och nattvardsutdelandet så att de tre känner sig trygga med vad som ska ske.

Känna att jag får visa på allvaret och glädjen i vigningen, allt det fina och djupa och livsavgörande i att lämna sig själv åt Gud. Och märka att de tar emot det, öppnar sig och blir berörda.

Instruera B hur hon ska gå med håven för att ta upp kollekten.

Komma tidigt till prästvigningsmiddagen i biskopsgården och iförd bästa kaftanen kånka fram världens längsta = högsta trappstege och klättra typ tre meter upp och tända femtio ljus i ljuskronorna innan gästerna kommer.
Ta emot gästerna och mingla, äta gott och vara toastmaster,
samt leda aftonbönen till slut.

Alltså wow,
fast man är sååå trött när borden är avdukade och ljusen är släckta.
Och stegen har nått nästan ända upp i himlen.

Syster Kajsa

Idag är det den 9:e januari 2009.
Min dotter har idag utexaminerats som sjuksköterska
vid Göteborgs universitet!
Gissa om jag är stolt!

Ja, jag vet att världen är upp och ner.
Finanskrisen, javisst.
Och Gaza...

Men i Göteborg!
Där har ett mål nåtts på världens förbättring..!
Grattis Lillis!

Stoppa dödandet i Gaza!

Konflikten i Mellanöstern verkar trappas upp.
Förfärliga scener utspelas där bomber och granater faller.
Hamas skjuter och Israel skjuter och Libanon skjuter.
Detta kan bli en storkonflikt.

Därför måste vi och alla andra måste kräva ett stopp på dödandet.

Som jag ser det är det Israel som har ödet i sin hand och det yttersta ansvaret.
Förstå mig rätt. Det är helt galet att Hamas skjuter granater in i Israel och har vapenlager där civila bor i Gaza.
Men varför gör de det? Jo för att Gaza-borna generation efter generation tvingats leva i ett fångläger. Prova det själv och du blir till slut desperat. Det är Israel som har låst in palestinierna på Gazaremsan. Det är Israel som har vägrat en tvåstatslösning som skulle ha gett palestinierna ett eget land. Nu lever dessa i kringskurna enklaver i landet Israel.

Israel har rätt till sitt land.
Palestina har också rätt till ett land!

Israel måste ge Palestina det land som tillhör Palestina och som världssamfundet har beslutat om. Genom israelernas illegala bosättningar på palestinsk mark, och genom de ruskiga murarna blir palestinierna mer och mer instängda. Och den ständigt pågående förnedringen och psykningen vid alla checkpoints föder ett enormt hat bland palestinierna. Vanmakten föder extremism och självmordsbombare. De har inget hopp och inget att förlora.
Vem av oss skulle vilja ha det så?

Det är ingen tvekan om att Israel är den starkare parten i konflikten, uppbackad som man är av USA. De har rätt att leva i fred, därför måste de acceptera de gränser som FN fastlagt och krävt i flera resolutioner.
Annars får de aldrig sin Schalom.

Palestinierna är också ett folk som vill leva i fred, dvs som du och jag och alla goda israeler.
Så låt oss kräva ett slut på dödandet i Gaza och ett slut av ockupationen av Palestina!


Visst har jag talang för talskrivande? Pacifisten lever än.
På söndag ordnar Härnösandsbor för fred och frihet i Gaza en manifestation och ett fackeltåg kring detta. Jag har ikväll varit på ett möte om det, men kan tyvärr inte delta i den viktiga manifestationen på torget på söndag kl 18 .
Därför demonstrerar jag här och nu.
Det trycker liksom på.

Godnatt.

Kallad

Idag är jag med hundra andra präster i Östersund för prästfortbildning.
Vi har lyssnat till två intressanta föredrag av biskop Tony och av Göran Agrell.
Det handlade om hur vi kan känna av vår samtids andliga frågeställngar, respektive om Luthers aktualitet idag.
Slutsats: Luther är aktuell och relevant för vår kyrka idag. Inte han som person utan hans teologiska koncept.

Vi har diskuterat vem vi vill se som Härnösands stifts nästa biskop. Det var bra att äntligen komma igång med de samtalen. Inte för att vi vill byta biskop, men när det nu måste ske.

Och efter middagen bjöds vi på föreställningen Kallad, skriven och framförd av prästen Karin Härjegård och kantorn Jenny Michanek med anledning av femtioårsfirandet av beslutet om att prästviga kvinnor. Med sparsmakat agerande till egna texter och egen musik och sång till piano visade de på hur viktig kallelsen kan vara i en människas liv. Den kan sitta i i generationer. En mycket gripande föreställning som alla borde se som rörts av Mästarens ord: Följ mig.

Men egentligen har jag inte ro att ta in allt detta. Framför mig har jag att se till att prästvigningen fungerar på söndag. Och samma eftermiddag börjar del två av stiftets kurs Hela världen Pilotkurs, som skall leda till fyra, fem samlingar i vårt stift kring vår kyrkas nya koncept för internationellt arbete.
Spännande uppgifter, men lite nervöst på förhand.

Gott är att veta att detta är min kallelse just nu.

Trettondedag jul

Vilken fin dag det blev idag!
I och för sig har jag alltid älskat Trettondedag jul.
Den uppenbarar Kristus och känns så segerrik.
För första gången hyllas Jesusbarnet som konung.
Och så är det en strålande missionsdag med de vise männen på plats.
Och i bakhuvudet hör jag hela tiden Bachs juloratorium, kantat fem och sex.

I dagens högmässa i domkyrkan fick jag leda Trettondagskören, en dagslända i körvärlden som bestod av ett hop-plock av sångare och hemvändare som inte hade sjungit nog i jul.
Riktigt skoj. Vi blev ca tjugo sångare som sjöng både Christmas carols och ett par sånger från södra Afrika.

Efter gudstjänsten inbjöd internationella gruppen till kyrklunch i församlingsgården, och säkert sextio pers kom dit och åt den sista julgröten med en skinksmörgås mot en gåva till Hela världen.
Ett särskilt välkommen sades till en familj från Palestina. Deras närvaro kändes gripande med tanke på det som händer i deras land just nu. Och än närmare kom det när Cecilia läste upp ett förtvivlat sms-upprop från den norske läkaren i Gaza.

Åsa framförde hälsningar från prästen Rozelda i Kimberley, och Tor berättade för dem som eventuellt inte hade hört det att församlingens trotjänare I.S. hade avlidit.
Och därefter sjöng vi:
I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus i signad jultid.

Folk stannade kvar länge och såg ut att ha mycket att prata om. Och vi fick in 1800 kr bara på lunchen. Och Åsa var särskilt så glad över den varma stämningen under lunchen.
Efteråt stannade vi kvar och diskade undan med köksgruppen Birgitta, Kristina och Mats som hade fixat oss den goda gröten.

Kul!
Länge leve trettondagen!

Trettondagsafton

Ska jag skriva om att vi var bara en handfull på jobbet idag?
Eller att jag fick köra rally för att H skulle hinna tåget från Sundsvall kl 12.10?
Att det berodde på att en två bilar krockat våldsamt söder om Härnösand?

Ska jag skriva om det eller om att vi har varit hellediga i eftermiddag?
Eller att jag längtar efter mina barn?
Eller att Luleå förlorat nesligt mot jumbolaget idag?

Vad är viktigt och vad är oviktigt?

I dagarna har Israel gått in i Gaza med samma brutala makt
som tyskarna gick in i Warszawas ghetto med för två tre mansåldrar sedan.
Stör det vårt svenska trettondagsfirande, månne?

Har vi nog med våra släktmiddagar,
våra teveserier,
eller med våra husdjur?

Husdjuret och dess husse har just varit ute och rastat sig.
Hämtat bortkastade pinnar och luktat på gula fläcken,
helt ovetande om alla stora frågor i vår värld.

Och nu ser jag fram emot morgondagens gudstjänst.
Äntligen skall jag få leda en kör
och med andra vise män och kvinnor hylla kungabarnet

i fyrstämmig sång
från England
och södra Afrika.

I Guds hus

Idag var Jesus vid tolv års ålder i templet.
Stannade kvar där och tjuvbörjade sina teologiska studier
tills föräldrarna hittade igen honom efter ett par dagar.

Jag måste få citera dagens predikant i domkyrkan:
"Vår vackra helgedom i all sin prakt och med alla sina utsmyckningar
är egentligen inte heligare än en platt-teve eller en bänkskiva."

Halsbrytande och på pricken.
Poängen år förstås det som vi sjöng om i en av psalmerna:
Vi äro Herrens tempelhus, byggt utav levande stenar.

Tolvåringen satt också med oss i bänkarna.
Såg den gamle farbrorn längst bak
som stapplade till kyrkan för att höra tacksägelsen efter sin avlidna fru.

Satte sig på I:s plats långt framme till vänster
där hon aldrig mer skall sitta och sjunga.
Nu sjunger hon med därovan.

Gick med i processionen,
osynlig bland alla medverkande
och hjälpte E att hålla korset.

Stod bredvid diakonen och åhörde berättelsen
om sitt första kyrkobesök i Jesusalem.
Log åt igenkännandet.

Hjälpte prästen förklara
att kyrka inte är en byggnad.
Utan det är där Gud bor.

Hjälpte sedan en dam fram till nattvarden.
Hon hade så besvärligt med kärlkrampen idag.
Hon och vi andra fick där framme möta hans blick.

Tolvåringen visste redan att Gud var hans far
och ville därför vara nära honom,
känna Guds närvaro i templet och höra mer om honom.

Jag minns min ungdoms KGF-vintermöten på Hampnäs efter nyår.
Kalla vinterpromenader till Själevads kyrka för att fira mässa,
och däremellan god undervisning om kristen tro.

Jo visst, det var mycket annat där också:
blyga förälskelser, lek och skoj och sång till gitarr till sena natten.
Men mitt ibland oss gick också tolvåringen och trivdes.

För där bland oss bodde hans far
som också var vår far.
Och kyrkan var vår mor.

Välsignade vinterdagar,
då det som idag var minus femton minst
och röken steg rakt upp ur skorstenarna.

Och Gud var nära
och varm.
Som idag.

Elva år

Elva
ett osannolikt tal.
Två ettor bredvid varandra.
Ett och ett blir ju två, inte elva.

Vem tror på talet elva?
Det tufalt udda,
Ett odelbart primtal
utan hemvist i någon tabell eller tidigare förståelse.

Elva är inget bra tal.
Det kan inte ha någon framtid.
Det är ingenting att räkna med.
Eller?

Elva
Vela
Leva

Elva:
Ja, vi har idag fått dela livet i elva år
och vill gärna få dela elva till.

Vela:
Nej, vi har inte tvekat, velat
utan mot alla profeter velat ha varandra.

Leva:
Ja vi vill leva för varandra,
varandras barn och för den Gud vi tror på.

Och samtidigt,
inte förneka livets smärtor
men i självprövning möta dem
och be om visdom.

Klämdag

Klämdag. Ett konstgjort men härligt ord.
En dag som inte finns egentligen, utan som liksom klämmer in sig mellan tunga dagar på jobbet. Klämdagen räknas alltså inte, den är helt och hållet en bonusdag.

Så har denna dag känts, lång, ljus och ledig.
Skön promenad ner på stan för lite shopping.
Kaffe hemma sedan med gott fikabröd.
Jag börjar till och med läsa en bok, Norrlands Akvavit.

Dagen avslutas med julklappsfilmen Afrikas drottning,
en riktig kultfilm från 1951.
Långsam och förutsägbar från typ andra scenen. Men underbar.

Så vad säga mer?
Tack

Nyår

Nyårsdagen går i wienervals-takt och polka schnell
alltid lika hoppfull
nästan uppkäftig

Halva världen samlad i ett och samma rum
Musikverein i Wien
fullt av blommor och lovsångsdans till livet

Sedan ut till vår sommarby
där alla samlats för nyårskaffe
Värmande prat om vår lilla kära värld

Mörkt och kallt när vi åker hem
Nymånens skära
och Venus strålande bredvid

Allt hör ihop
Tretakt

Nyårsafton

Hellediga! Sover ut.
Åker sedan ut till stillhet och blekt solsken vid stugan.
Se bilder på janasa1.blogspot.com

Vilsamt fika i kylslagen storstuga
saffransbulla och prat om nästa sommar

Hem till en trerätters nyårsmiddag efter tidningens recept
med Linda som extrakrydda vid bordet

Notting hill på teve, alltid lika charmig.
It ain't no sunshine when she's gone...
Och Shee..!

Nyårsfirande från Skansen
med berörande sånger
och hela nationen samlad i ett gemensamt nu.

Allting svämmar över.
Minnen, tider, händelser blandas ihop,
flyter samman i en obetvinglig nostalgitåreflod

som man måste le åt efteråt
när gränsen passerats
och Sveeeriige tonat ut

Åhör sansad domkyrkoklockorna i P2
medan hustrun börjar diska undan
inflyttningsfesten för det nya året

Okey,
2009 är här
Vad månde blifva?