Vi är nu inne i den mörkaste perioden av året. För många är midvintern pressande i sitt mörker. Till oss nordbor säger idag Guds ord genom profeten Jesaja: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus. Vi kan behöva höra det, att ljuset vänder.
Men det finns ett mörker som är mörkare än midvintermörkret. Det är den andliga vilsenhetens mörker, när jag inte vet riktningar och mål med mitt liv, vad som är fram och bak, upp och ned. Det mörkret kan ofta vara väldigt ångestfullt och svårt att uthärda.
Om du har det så, säger Guds ord: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus.
Men det finns kanske ett mörker som är allra mörkast, och det är det onda samvetets mörker. När jag vet att det jag gjorde eller sade var fel och att jag ångrar det och önskar att det vore ogjort. Tänk att det är för din och min skull som Guds ord vittnar om att Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus.
På vilket sätt? Jo genom att Ett barn är oss fött, en son är oss given.
Julens gudabarn kom till oss för att ge oss mening och sammanhang i våra liv. Men också för att betala offret för våra fel. "Han kommer ett offer att bringa för oss uppå korsträdets stam", sjunger vi i en adventspsalm.
Därför får vi komma till Gud med vårt mörker och be honom vända det i ljus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har en sådan fin blogg, pappsen min!
SvaraRaderaFnittrar åt försäljaren av julgranar... Visst är det så att julgranar SKA ha socker?! Eller är det bara ett familjepåhitt? Det kanske är så att vi är ensamma om att ombesörja granens väl och ve i juletid. Något roligt ska den väl få ha när den nu tvingas stå inomhus, sakta vissnandes, med en massa tingeltangel på sig.
Nu ska jag begrava mig i patientfall och försöka få något gjort.
Stor kram,
KajKajLilis.