30 mars 2011

Äntligen arbetsdag

Skönt komma tillbaka till arbetet igen. Gick dit på lite stappliga ben i morse, men det tog sig under dagen. Känner mig mycket glad åt en videokonferens med kyrkokansliet i eftermiddags. Det gav mig känslan av att vi arbetar på rätt sätt med de internationella frågorna här i stiftet. Vi försöker se möjligheterna och inte problemen med allting. Vi vågar ta nya grepp och prova nya vägar. Jag fick intrycket att man i Uppsala faktiskt tycker att vi är lite i framkant i en del frågor. Kul.

Sen fick jag ett roligt mail idag apropå att jag har varit i Sydafrika och köpt mig en vuvuzela. Jag fick ett mail med noterna till en vuvuzela-konsert i B-dur. Vet ej vem som är kompositören, men verket bestod av en enda långdragen ton, takt efter takt, notsystem efter notsystem så långt papperet räckte. Det är humor. Jag nålade genast upp verket på väggen bredvid instrumentet.

28 mars 2011

Hälsans gåva

Så börjar jag äntligen komma upp till ytan igen. Och tankarna kan börja kretsa kring annat än den egna krassliga kroppen. Nu behövs förhoppningsvis bara en dag till hemma så ska jag kunna återgå till jobbet.
Jag känner verkligen att ordspråket från häromdagen stämmer, att den friske har många önskningar, men den sjuke bara en. Under min treveckors influensa har jag inte orkat tänka ett dugg på arbetet eller på hemmets behov eller på Libyen eller på vår lyckade sydafrikaresa. Har haft fullt schå med mig själv, med att hosta, kraxa och svälja och däremellan att försöka få sova. Men hela tiden har jag haft en tanke i minnet: Hälsans gåva, dyra gåva. Hälsan är ingen självklarhet utan helt och hållet nåd och gåva som vi bör värna och vara rädd om. Det är kanske det som ordspråket vill få oss att besinna.

26 mars 2011

Earth hour och sommartid

Vårtecken.
Det handlar om vårtecken: Earth hour och att vi nu ställer fram klockorna till sommartid. Därmed är vi faktiskt redan framme vid sista söndagen i mars.

Är nu så pass återhämtad att vi kunde fara ut till stugan en stund idag. Där såg jag ytterligare vårtecken. Det metertjocka snötäcket hade sjunkit ihop till hälften och gruset började titta fram efter vägen. Ofattbart och välkommet. Liksom svanparet som kajkade runt i ett liten vak i tjärnen nedanför Kragom.

Ganska spännande ikväll att gå ut med hunden. Gatlysena var släckta runt stan. Domkyrkan och Vårdkasbacken likaså. Troligen biskopsgården också. Där skulle dom fira Earth hour med 95 middagsgäster ikväll. Undrar hur det gick. Kanske Lenas sida ger en rapport så småningom.

Stan såg i alla fall mörk och häftig ut här uppifrån. Sen var det kanske inte lika kul med allt framtinat och även nyproducerat hundbajs i mörkret. Men man får ta det ena med det andra, det är bara så.

24 mars 2011

Rapport från ett sjukläger

Den friske har tusen önskningar.
Den sjuke bara en.

Så sant, så sant. Och ändå gäller det i mitt fall bara en segdragen förkylning.
Sover av och till så fort jag lägger mig, drömmer både tydligt och osammanhängande, fast i drömmen finns en glasklar logik i det osammanhängande. Men logiken spricker och minnet försvinner så snart jag försöker minnas och förstå vad jag drömmer.

Det stormar och dånar i radhusets takplåtar. Hunden blir rädd för ljudet och vet inte hur nära han ska ligga mig. Dagen går sakta sakta, ingenting är roligt eller intressant. Vill inte göra någonting, bara vila och slippa hosta. Fast lösa korsord klarar jag under mina vakna stunder.

Har varit till doktorn och fått penicillin. Men varken sänka eller feber provades. Inga blodprover togs. Och ändå har jag varit i Afrika i två veckor och fått skiten. Lite konstigt egentligen.
Jaja, huvudsaken det går över.

Av en Facebook-vän har jag fått rådet att ta följande kur: Honung, TV-ishockey och sömn. Låter bra. En hockeymatch och två Alvedon till natten alltså. Ja lite motion behöver jag utan tvekan, efter allt detta deppiga degande. Det blir en spännande match mellan Luleå och Skellefteå ikväll. Fast det är inte den som sänds live. Men AIK mot Färjestad får väl duga det med.
Det får bli min kvällsmotion.
Och mitt avstamp uppåt igen.

22 mars 2011

Sjuk

En märklig dag.
Sov oroligt inatt medan febern steg och hostan hackade.
Ringde vårdcentralen i morse och fick tid i eftermiddag.

Sen slocknade jag och var bara tillfälligtvis uppe vid ytan under dagen.
Fullständigt likgiltig för alla krav och måsten.
Och nu hemma med kassen full av medikamenter.

Nu rackarn ska det väl vända.
Sånt här är jag helt ovan vid, har ju inte varit förkyld på ett år innan afrikaresan.
Och nu har jag varit så här i snart tre veckor.

Skulle ha suttit i telefonjouren igår.
Och skulle ha lett morgonmässan i morgon.
Nu får andra vänliga människor rycka in för mig.

En nyttig läxa det med.
Jag tror jag ska satsa på att bli frisk.
Det räcker för mig just nu.

20 mars 2011

Födelsedag

Att fylla år är numera alltid lika tremendum et fascinosum.
- Neej, hjälp, inte ett år till..!
Och samtidigt: Tänk att folk är glada åt att jag finns!

Jag är helt bedövad över alla nittio som grattat via Facebook,
men än gladare över samtal från barnen och barnbarnen och systrar och vänner.
Och att jag fick fika på säng i morse och en spännande bok om Afrika.

Det är fånigt, jag vet, men jag behöver såna här klappar på axeln,
när jag ska ta ett kliv över livets trösklar.
Det går liksom lättare att åldras då.

Tack!

19 mars 2011

Luna maxima

Det var väl en fin rubrik?
Jag kom på den själv. Äntligen fick jag lite användning av mina fyra år på latinlinjen. Det här är en sån där kväll som känns lite märkvärdig, som en månförmörkelse eller t.o.m. en solförmörkelse. Det händer tydligen så sällan som vart 19:de år att månen ligger så nära jorden som den gör denna vecka. Och så visar den hela fullmånen till på köpet. En skaplig gatlykta kunde jag konstatera under kvällspromenaden. Det är inte konstigt att våra förfäder lade in mystiska betydelser i sånt här. Varsel och järtecken och nu är änden nära osv. Det ligger ju ett pirr i en sån här kväll.
Tro om man alls kommer att kunna sova..?
En Facebook-kamrat föreslog att vi skulle gå upp i skogen och yla.
Mm, varför inte?

18 mars 2011

Out of Africa

Det är svårt att komma hem.
Hela veckan har gått åt till det.
Känslan sitter där, dofterna sitter där,
minnesbilderna, skratten, lugnet, tiden,
allt som är Afrika.

Människor som öppnade sina liv för oss, sina hjärtan, sina hem.
Kära präster som jag haft förmånen lära känna under de senaste åtta åren,
så glada över återseendet.
Skämten, tryggheten i härvaron,
alla sånger och spontana böner.
Ett folk som lever så nära,
nära varandra, nära livet och döden, nära Gud.

Värmen.
Välgörande efter denna kalla vinter.
Solen.
Så kär efter vinterns mörker och kyla.

En grupp resenärer som är hundra procent närvarande i allt,
som tar för sig, som pratar med folk,
tar hundratals kort och ställer lika många frågor.
Som passar på att ta in landet, värmen, folket, scenerierna.
Som spelar in sångerna och sjunger med, dansar och gungar med,
glömska av sin nordiska blyghet.

Hur ska jag kunna komma hem?
Afrika följer ju med och kräver plats,
även här, i mitt liv, i mitt minne, i mitt hjärta.
Kan inte bara bero på att jag är född där och har arbetat där.
Visst spelar det in.

Men alla ögon!
Glädjen!
Skratten!

17 mars 2011

Inferno

Det hade räckt med En katastrof.
Nu fick dom tre i följd
på en på en och samma gång.

En niograders jordbävning.
En förödande tsunami.
Och som följd därav ett kärnkrafthaveri.

Och som ett sista hån,
minusgrader och snöfall.
Som om det inte redan var nog.

Det här är bara för mycket..!

15 mars 2011

Hej igen

Jag är hemma igen, helnöjd, bombad, förkyld, tacksam.
Resan till Kapstaden och upp till Steinkopf och tillbaka igen har varit lyckad. Jag har varit reseledare för en grupp på 24 personer från 16 församlingar i Härnösands stift som besökt vänstiftet Cape Orange Diocese inom ELCSA, vår lutherska systerkyrka i Sydafrika.
Vi har upplevt oerhört mycket och fått starka intryck, bl.a. av kyrkans arbete i kåkstäder, av den spontanitet och det engagemang som finns i församlingarna.Vi har provat att sova i enkla småhotell i 40 graders värme utan vare sig luftkonditionering eller fläktar. Vi har firat gudstjänst i tre timmar utan att tröttna och vi har besökt skolor. Och vi har diskuterat vänstiftsproblematik inom gruppen samt haft fina andakter kring Frälsarkransen.

Det har varit en fröjd att se hur de 24 deltagarna varit öppna och nyfikna på allt som vi mötte. Och nu har alltså gruppen kommit hem. All denna mångfasetterade erfarenhet kommer nu under våren att spridas ut över vårt stift som kodynga på en jätteåker. Spännande.