Att fylla år är numera alltid lika tremendum et fascinosum.
- Neej, hjälp, inte ett år till..!
Och samtidigt: Tänk att folk är glada åt att jag finns!
Jag är helt bedövad över alla nittio som grattat via Facebook,
men än gladare över samtal från barnen och barnbarnen och systrar och vänner.
Och att jag fick fika på säng i morse och en spännande bok om Afrika.
Det är fånigt, jag vet, men jag behöver såna här klappar på axeln,
när jag ska ta ett kliv över livets trösklar.
Det går liksom lättare att åldras då.
Tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis i efterskott från en sån där som inte hänger på facebook och har koll.
SvaraRadera