Luna maxima

Det var väl en fin rubrik?
Jag kom på den själv. Äntligen fick jag lite användning av mina fyra år på latinlinjen. Det här är en sån där kväll som känns lite märkvärdig, som en månförmörkelse eller t.o.m. en solförmörkelse. Det händer tydligen så sällan som vart 19:de år att månen ligger så nära jorden som den gör denna vecka. Och så visar den hela fullmånen till på köpet. En skaplig gatlykta kunde jag konstatera under kvällspromenaden. Det är inte konstigt att våra förfäder lade in mystiska betydelser i sånt här. Varsel och järtecken och nu är änden nära osv. Det ligger ju ett pirr i en sån här kväll.
Tro om man alls kommer att kunna sova..?
En Facebook-kamrat föreslog att vi skulle gå upp i skogen och yla.
Mm, varför inte?