Krimkriget?

President Putin har i veckan tagit tillbaka Krim. 

Tidningarna målar upp det ena scenariot hemskare än det andra.
Beskrivningarna luktar Ragnarök i min näsa, och kanske handlar det om det.

Vad ska man tro?
Kan det bli en storkonflikt av detta?
Jag har idag svårt att tro det.

Men börjar han annektera också det ryskvänliga östra Ukraina,
och sen vänder blicken mot Baltikum för att rädda den ryska befolkningen i Kaliningrad,
då har vi det kalla kriget tillbaka med allt sitt kärnvapenskrammel.

Dessutom helt nära Sverige.

Jag och hela min generation växte upp med ett hotfullt ordkrig mellan öst och väst.
Vi minns känslan av Kubakrisen, Vietnamkriget och Pragvåren.
Vi tror någonstans på en rättfärdig, fredlig socialism, men har aldrig hittills sett den irl.

Vi tror på frihet och allas lika värde, på en man en röst.
Vi är skeptiska till militära lösningar på mellanfolkliga konflikter.
Vi tror mer på protestsånger än på vältaliga presidenter.

Men vad hjälper det?

Nu håller vi andan och ber med den lidande Kristus för Ukraina och världsfreden.
Kyrie eleison, Christe, eleison, Kyrie eleison.