Kunglig yra

Det har varit en intressant helg, minst sagt.
Vi har haft besök av kronprinsessan Victoria med prins Daniel och lilla prinsessan Estelle.
Alltså i kyrkan. Inte hemma om nu någon trodde det.

Först var det lite hemligt, det hela. Det svenska generalkonsulatet i San Francisco kontaktade Svenska kyrkan med en förfrågan om man kunde förlägga en träff mellan kronprinsessfamiljen och representanter för den svenska kolonin i SF till Norska sjömanskyrkan med Svenska kyrkan som värd. Det hela skulle vara ett inofficiellt eftermiddagskaffe och ha barnfokus.
Då gick hustrun igång kan jag lova. När jag har sett förberedelserna på nära håll under de senaste veckorna, har jag osökt kommit att tänka på några rader ur Anna Maria Lenngrens dikt Grevinnans besök:

Bevars, vilket fläng både ute och innan...
Hos prästens vad stoj och vad stök!
Ett bud hade kommit att nådig grevinnan
tänkt göra ett middagsbesök.

Det blev Hellyckat.
Konsulatet hade inbjudit 90 pers, varav 30 barn. Och nästan alla kom.
Innan den kungliga familjen anlände, fick den församlade och nervösa menigheten höra
att det skulle bli en träff med prinsessan Estelle i centrum. Och så övade hustrun och jag ett antal barnvisor med församlingen. Och alla började slappna av.

Så kom de då, de väntade hedersgästerna.
En länk här till församlingsbloggens olika inlägg kan ge en bild av det hela.

Generalkonsuln inledde mottagningen, sedan hälsade hustrun välkommen och ledde en sångstund med barnvisor. Det blev Blinka lilla stjärna där och Imse vimse spindel och Du ska inte tro det blir sommar. Och prinsessan Estelle sken upp och njöt av sången och hennes föräldrar och alla inbjudna sjöng med, tacksamma över att inte behöva strama upp sig inför varandra.

Den avspända stämningen satte ribban för hela bjudningen. Efter sångstunden i kyrksalen bjöds på kaffe en trappa upp och ett glatt mingel med alla gästerna. Vad jag såg kom de från olika svenska institutioner och föreningar och skolor här. Och från vår kyrka var de kyrkorådsledamöter inbjudna som hade hemmavarande barn. Från norska kyrkan deltog sjömansprästen och hans familj.

Barnen var i centrum. De satt på främsta bänk. Vi skippade alla högtidligheten och sjöng och hade kul med våra gäster. Åsa bjöd t.o.m. på "Bus-spindelversionen av Imse vimse spindel.
Kakorna och bullarna var bakade i barnstorlek, och de som fick chans att hälsa närmare på de kungliga var nästan alla barn. Äntligen fick de se en riktig prinsessa, förresten två!

Den avsatta timmen gick alltför fort. Säkerhetsmännen hade ett schå att hålla koll på röran kring det kungliga fikabordet dit alla ville fram och hälsa.

Nu ett par dagar senare märker jag att tusentals människor har sett det hustrun lagt ut på Facebook, att hon fått mail från Frankrike och Danmark från tidningar som vill publicera Fb-bilden på de kungliga, den som jag tog! Jag menar, den var allt annat än proffsig. Lite oskarp också som alla bilder jag tar... Och idag är bilden ifråga på Svensk Damtidnings hemsida dessutom!
Jag menar Hallå..! Var det här verkligen Så stort, så märkvärdigt?

Kanske.
Annars så försöker vi i kyrkan behandla alla som vore de kungars kung och herrars herre.
Ambitionen finns där i alla fall.
Men vad kan inte ett sånt här besök betyda för svenskkolonin och vår lilla församling här ,
som är så långt, långt borta från kungariket Sverige?!
Mycket. Jättemycket!

Tack för besöket!