En värmande söndag

Dagen började med värme.
När vi gick uppför backen till kyrkan där bilen stod parkerad,
kändes det redan att dagen skulle bli varm.

Vi körde över GG-bron och konstaterade att dagen var helt molnfri, dimfri och smogfri.
Dvs glasklar. Bron var klart tegelröd och vacker.
Målet var en liten amerikansk luthersk kyrka i Tiburon som vi besökt flera gånger.

Planen var att först delta i gudstjänsten där och därefter direkt köra till ett noga inplanerat dopsamtal i en familj. Vi kom sent till kyrkan, men prästen var ännu senare. Hade redan hunnit hålla en morgomässa i en närbelägen stad. Då högmässan därför inte kom igång on time, började jag oroa mig för hur vi skulle hinna till dopsamtalet.
Men sedan kom högmässan igång och jag släppte alla svenska överkrav på tidshållning. Här vet ju alla att trafiken ställer till det titt som ofta och rör om i våra planer. Man vet, att man aldrig vet, om en överenskommen tid kan hållas.

Högmässan blev härlig. Prästen Catherine Gulbransen är en levande, reflekterande, trygg och närvarande präst som bjuder på sig själv i gudstjänsten. Idag handlade det om den ringes höga status i himmelriket och att vi är kallade att tjäna Gud bland människor utan tanke på att det ska synas utåt.
Bra tema och väl genomförd predikan. Jag kunde verkligen inte ha utlagt Guds ord så väl, inte ens på svenska. Hatten av och äran åt Gud.

I Tiburon går nattvardsgästerna fram och ställer sig i ring i koret. Prästen går sedan från den ene efter den andre med brödet och säger allas namn: Jan, this is the body of Christ, given for you.
Och efter kommer kyrkvärden med vinet. Känns nära, mänskligt, men inte för nära.
Efter den sista psalmen och Dr Stephen's orgelpostludium fick vi ta ett lite för snabbt farväl av kamraterna i Tiburon och skynda vidare hem till vår väntande dopfamilj.

Det blev också en värmande upplevelse. Med dem pratade vi igenom dopgudstjänstordningen med ständiga utvikningar på grund av familjens intresserade frågor kring vad orden står för och var det och det betyder. Jätteroligt. Det känns som om det stundande dopet kommer att bli en mycket välsignad högtid.

Och nu är det skymning över San Francisco och den värmande dagen lägger sig till ro. Klockan är drygt 19 och jag sitter ute på balkongen i shorts och tunn skjorta och bara njuter. Man säger att värmen beror på El Ninjo eller La Ninja, vems tur det nu är. Väl medveten om det globala i detta väljer jag dock att njuta av denna varma kväll. För här får man inte många kvällar som denna. Det lackar mot höst även här, löven gulnar i vingårdarna och ekarna, torkan är svår och alla hoppas på vinterregn så småningom.
Men som sagt, just ikväll är jag personligen bara tacksam och glad.