Bärarlag

Sommar och ledighet och semester.
Det är då jag hinner känna efter.
Hungern, längtan, tvivlet.

Far till kyrkan
utan stora förhoppningar.
Men där är dom allihop
som bär mig:

Troligen Jesus och hans änglar,
men också Arne präst, Lars G organist, Birgitta S och Birgitta L som är kyrkvärdar,
och Barbro från Missionskyrkan, och Eva vaktmästare.
Ni bär mig, även om ni inte vet det.

Men också mina kyrkbänkskamrater Bengt och Sigfrid, Karl-Erik, Cecilia, Lars S, Nils och Margareta, Ulla-Märta, Anders, Jakob med familj, Prince, Rut, Maria, Britt och Folke, Marianne, Birgitta L, Vuokko, Kristina, Tommy, Ulla och muslimen H som var så glad över gudstjänsten, och många andra som jag inte kommer ihåg just nu eller kanske inte såg.
Ni betyder alla något i mitt församlingsliv, som bärarlag när jag själv inte riktigt orkar vara övertygad, gelikar som delar samma galna tro, vill samma sanning som jag. Och som vill att domkyrkoförsamlingen skall vara ett öppet hem för sökare och finnare, säkra och osäkra. 

Tack för att ni finns!
Jag behövde det idag.