Spela med snöskor

Inte för att jag vill skylla ifrån mig. Men ändå.
Nu har jag haft jullov från orgelpallen, det har gått ett par veckor utan att jag har övat.
Jag älskar våra julpsalmer och skulle så önska att jag kunde spela dem fint.
Men icke. Jag klampar fel med fötterna på minst två ställen per takt.
Och vänster hand har ofta noll koll på vart den är på väg, helt vilse i tenoren.
Min önskade hyllning till barnet i krubban skär sig följaktligen hela tiden.

Tur att barnet tar emot ändå.
Till honom kan jag ju komma som smutsig herde med min skorrande sång
eller som en fullfjättrad organist med guld rökelse och myrra i händerna.

Jag har just kommit från kyrkan och ett tvåtimmars morgonpass på orgeln. Har under den senaste månaden spelat igenom alla advents-, jul- och trettondagspsalmerna. Minst två verser på varje koral. Jag inbillar mig att det är rutin jag behöver så att händer och fötter ska börja känna vart de ska. Men rackarn, det blev min själ med idel plumpar i protokollet. Än lever jag inte upp till mitt Ba i liturgiskt orgelspel. Far from it. Särskilt illa är det med mitt pedalspel. Det känns som om jag spelar med snöskor på fötterna.

Inte för att jag vill skylla ifrån mig. Men nu måste jag bara skaffa mig nya spelskor. Det ska vara ett par nätta skor som varken är breda eller extra långa, och så ska det vara lädersula och inte gummi som suger fast hela tiden. Det får bli dagens projekt.
Mot Union Square!