Skapelsetro

Midsommar är skapelsens förlovade helg.
Vi firar rätt okyrkligt Guds goda skapelse, allt det sköna som sommaren ger oss.
Och samtidigt som lovsången stiger i denna ljuva sommartid,
finns där det nordiska vemodet.
Sommaren är så kort, det gäller att ta vara på stunden, carpediemstunden.
Längtan och livskänsla.
Denna intensiva midsommarlängtan!

Jag vill tro, att allt detta vackra svenska,
liljekonvaljer, syrener, midsommarblomster
som i år kommer samtidigt här i Mittsverige
är en gåva från Någon till oss.

Vem skaparen är vet vi inte.
Carl von Linné såg i naturen Gud på ryggen.
Skaparen är fördold för våra ögon.
Men genom våra sommarsinnen kan vi erfara att hen finns.
Och det fyller mig med vördnad.

Jag bär på den där skapelsekänslan,
upplevelsen av en Närvaro mitt i  allt det vackra.
Tron på en Skapare är grundmurad i mig sedan mina uppväxtår i Tärnaby,
där fjälltoltan och stormhatten sjöng av fröjd
medan de växte ikapp i fjällsluttningarnas drivhus.

Skapelsetro är Vördnad,
vördnad för det som finns, från minsta kryp till de yttersta galaxerna.
"Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig."
Vördnad, ja respekt för skapelsen.
Vi människor är ej skapelsens herrar utan dess förvaltare.
Ägaren är en Annan.

Och denna känsla av vördnad delar vi med all världens religioner och gudsförnekare:
Det Finns Något Heligt!