Jonas och Billy

Idag är jag ledig från jobbet. Men tro fördenskull inte att jag bara är i harmoni och vila. Nej då. Jag ägnar hela dagen åt Jonas och Billy. Men innan jag kan gripa mig an mötet med dem kör jag ut till stugan och hämtar verktygslådan.
Sen sprättar jag upp Jonas, dvs skrivbord Jonas. Det är en rätt enkel montering tills jag skall placera underredet upp och ner på bordsskivan och passa in typ nitton skruvar och pluggar i sina hål på bordsskivan. Ensam. Eller själv som ungdomarna säger. Jag gör det själv trots att jag är ensam. Utan trafikledarexamen. Men hej så fint det blir.

Hustrun kommer hem för lunch lagom till Jonas omvändelse. Det kräver att vi är två, för han är tung. Men nu står skrivbord Jonas där så snällt och beskedligt med datorn flyttad från ena änden av rummet till den andra, ett företag bara det. Kan ej rekommenderas. Det blir alltid ett par sladdar över. Och hur ska jag koppla skärmen, och högtalarna, och modemet, och routern, och tangentbordet, och vart går den blå sladden..?

Bokhyllan Billy är två, en stor och en liten. Jag börjar med den stora. Paketet ser mycket blygsamt och smalt ut sina två meter till trots. Men tyngden är olycksbådande. Och ju mer jag vecklar ut och monterar ihop innehållet, desto större blir Billy. Till slut får han inte plats på den lilla golvyta som står till mitt förfogande. Och när jag till slut skall fästa ryggskivan, får jag hiva upp Billy på sängen, för då krävs fyra meter. Ja kära nån.
Ryggen är nu fastspikad, även om min vänstra tumme värker svårt och håller på att anta en rödlila färg. Bokhyllan står rak och högtidlig vid sidan av Jonas och är så stolt och fin.

Sist den mindre Billy, endast 106 cm hög. Den är lätt som en plätt. Hur kan någon alls behöva en arbetsbeskrivning för att montera en så simpel möbel..? Billy den lille är klar på en kvart. Den ställs på andra sidan om Jonas och kommer att hedras med bostadsrättsföreningens viktiga papper.

Jo - om datorn igen. Det var lite nervöst att slå på strömmen och starta upp den efter flytten och sladdhärvan. Men den exploderade inte utan startade så snällt. Och sedan jag reparerat internetuppkopplingen startade cyberraketen till alla fuglars sang.

Kan en dag bli mer successfull?