Sibelius femma

Hemma igen från Finland lagom till en TV-konsert med Jean Sibelius Symfoni nr 5.
Jag slår mig ner och blir som alltid trollbunden.
Symfonin är i och för sig svår. Första och andra satsen är inte helt lättillgängliga. Partituret är svårläst, takteringen är jättesvår. Det är nästan omöjligt att känna takten i de satserna. Det ser hela tiden ut som om dirigenten gör något helt annat än orkestern.

Men om jag blundar och lyssnar, eller bara struntar i det ovan nämnda -
då öppnar sig ett land, Sibelius land med ett starkt och prövat folk
och jag välkomnas in.

Här är en dikt jag skrev 2005 medan jag lyssnade på de tre satserna.


Sibelius femma

I
gryning över kargt landskap
snötyngda granar
kurande vinterbjörkar
marken vit
tystnad
stolthet
minnen av oväder

rodnande horisont
intet anande
vacker
tvekande
försök till soluppgång
över värkande händer

den första strålen av liv
ett omöjligt leende
en rök som stiger
ett spår i snön
sagans triumf över trollen
natten till ända

II
tomten på gårdstunet
ställer allt till rätta
skidor, spadar, stöttingar
ler åt spår av barnens lekar
trollen glor i skogsbrynet
barnen vaknar av hunger

III
signalhorn av seger
eld i spisen
ingen sjuk
bröd att dela
lek framför brasan
värmen sprider sig
ljuset